Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
»Nå, då går jag utanför ett tag, medan du sätter
på kaffet,» sade Lars, tog färgskrinet och skissboken
med sig och gick ut, sedan han i förbigående vänligt
klappat den vid spiseln sysslande modern på axeln,
»jag får lof att ha litet frisk luft.»
När han kom ut på gården, drog han ett djupt
andetag, som om han hade blifvit befriad från en
börda. Han hade ibland, i synnerhet på senaste tiden,
försökt att tänka sig detta möte; men han hade aldrig
tänkt sig det så. Han satte sig ned på den upp- och
nedvända tunnan, från hvilken tuppen hälsat honom
när han kom, och under det han började reflektera
öfver sina känslor vid mötet med modern, tog han
maskinmässigt upp skissboken och började teckna
af stugan.
Under tiden stod modern därinne vid spisen och
sysslade med kaffepannan och tänkte, hon också, på
sitt håll. Var det verkligen hennes son, hennes Lars,
den där resliga, fina herrn med sina ståtliga kläder
och sitt för henne ovana talesätt? Och om så var, var
det väl något underligt uti, att han inte låtit höra af
sig, och skulle hon väl nånsin kunna annat än känna
sig främmande inför honom? Den rörelse som vid
första anblicken uppstått hos henne, hade redan hun-
nit lägga sig, och hon hade sedan återfallit i den apati,
som det sträfsamma lifvet och de längesedan begrafda
förhoppningarna sänkt henne uti. Hon kunde inte
reda det själf, men hon kände dunkelt, att det inte
är nog med att gifva lifvet åt ett barn, man måste
äfven under uppfostran och vård gifva det sina vanor,
sitt åskådningssätt, ja, det bästa af hela sin varelse,
för att det i anda och sanning skall blifva ett barn
af vår själ och icke blott af vårt kött och blod.
För den tarfliga, nedtryckta bondkvinnan fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
