- Project Runeberg -  Valfrändskap /
3

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på hjärtat, som jag vill och hör anförtro dig, fast
jag icke kan komma mig för med det.»

»Jag har märkt något sådant på dig,» genmälde
Charlotte.

»Och jag vill ytterligare bekänna,» fortfor
Edvard, »att om icke postbudet i morgon bittida
dref på mig, om vi icke måste besluta oss i dag,
så skulle jag kanske tegat ännu längre.»

»Hvad är det då?» frågade Charlotte med
vänligt tillmötesgående.

»Det rör vår vän, kaptenen,» svarade Edvard.
»Du känner till den sorgliga belägenhet, i hvilken
han, som så mången annan, råkat utan sin egen
förskyllan. Hur smärtsamt måste det icke vara
för en man med hans kunskaper, hans talanger
och färdigheter att se sig försatt ur verksamhet
och — jag vill icke längre hålla inne med hvad
jag önskar för honom — jag skulle vilja, att vi
toge honom till oss på en tid.»

»Det är en sak, som tål att öfverväga och
betrakta från mer än en sida,» svarade Charlotte.

»Mina åsikter är jag beredd att meddela dig,»
genmälde Edvard. »Öfver hans sista bref hvilar
en stilla prägel af det djupaste missmod, icke
därför att han egentligen lider brist — — han förstår
att inskränka sig, och för det nödvändiga har jag
sörjt — icke heller trycker det honom att taga
emot något af mig, ty vi ha i hela vårt lif
ömsesidigt haft hvarandra att tacka för så mycket, att
vi icke mera kunna räkna ut, hur vårt respektive
debet och kredit står — nej, att han är utan
sysselsättning, det är egentligen, hvad som plågar honom.
Att dagligen och stundligen till gagn för andra
använda allt det myckna, han utbildat sig i, det är
hans enda nöje, ja, hans passion. Och att nu sitta
med händerna i kors eller ytterligare studera, skaffa
sig ändå mera skicklighet, när han icke kan göra
bruk af hvad han redan fullt behärskar — — med
ett ord, mitt kära barn, det är en pinsam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free