- Project Runeberg -  Valfrändskap /
187

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187
och en på sitt sått, så att en hvar lär sig inse,
hvad som egentligen klär och passar henne. Och
elt ännu viktigare skäl är deras bestämmelse att i
hela sitt lif stå ensamma och handla ensamma.»
»Det tycks mig vara en paradox,» inföll Char-
lotte; »vi äro ju nästan aldrig för oss själfva.»
»Ack jo,» svarade läraren, »alldeles säkert i
fråga om andra kvinnor. Betrakta henne blott
som älskarinna, som fästmö, som hustru, husfru
och mor, alltid står hon isolerad, alltid är hon
ensam och vill vara ensam. Ja själfva koketten
är i samma belägenhet. Hvarje kvinna utesluter i
enlighet med sin natur alla andra kvinnor, ty af
hvar och en fordras allt, som det åligger hela
könet att fullgöra. Så är icke förhållandet med
männen. Mannen behöfver mannen, — han skulle
skapa sig en till, om det icke funnes någon, men
kvinnan kunde lefva i evighet utan att tänka på
alt skaffa sig en like.»
»Man behöfver bara säga sanningen på ett
märkvärdigt sätt,» sade Charlotte, »så förefaller till
slut också det märkvärdiga sant. Vi vilja tillägna
oss det bästa af edra anmärkningar och likväl som
kvinnor hålla ihop med kvinnor och äfven verka
gemensamt för att icke medgifva männen alltför
stora fördelar öfver oss. Ja, ni får icke taga illa
upp, om vi hädanefter komma att känna en viss
skadeglädje, då vi se herrarna icke heller komma
så synnerligt bra öfverens sinsemellan.»
Med stor omsorg undersökte nu den insikts-
fulle mannen det sätt, hvarpå Ottilie behandlade
sina små elever, och uttryckte sitt bestämda gillande
däraf. »Ni gör alldeles rätt,» sade han, »som
uppfostrar edra skyddslingar endast till att göra
närmast liggande nytta. Snygghet kommer barnen
att med glädje känna sitt eget värde, och allt är
vunnet, om de eggas att, med munterhet och själf-
känsla göra, livad som åligger dem.»
För öfrigt fann han till sin stora tillfreds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free