- Project Runeberg -  Valfrändskap /
194

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 194 —
telsen att uppsöka bekanta människor under denna
mask.
»Man måste vara en smula vi iden för ätt gärna
syssla med karikatyrer och vrångbilder. Vår gode
lärare har jag att tacka för, att jag icke blifvit
plågad med naturhistorien, — jag skulle aldrig
kunnat göra mig förtrogen med maskarna och
skalbaggarna.
»Denna gång tillstod han för mig, att det var
med honom på samma sätt. Af naturen, sade han,
borde vi icke känna något annat än hvad som omedel-
bart och lefvande omger oss. Till träden, som
blomstra, grönska och bära frukt omkring oss,
till hvarje blomstånd, vi gå förbi, till hvarje grässtrå,
på hvilket vi trampa, stå vi i ett verkligt förhål-
lande, de äro våra sanna landsmän. Fåglarna, som
hoppa af och an på våra grenar, som sjunga i vår
löfsal, de tillhöra oss från det vi äro små, och vi
lära att förstå deras språk. Man fråge blott sig
själf, om icke hvarje främmande, från sin vanliga
omgifning lösryckt varelse på oss gör ett visst
ängsligt intryck, som endast förslöas genom vanan.
Det erfordras ett brokigt, bullersamt lif till att
kunna fördraga apor, papegojor och negrer i sin
närhet.
»Mången gång, när jag anfäktas af en nyfiken
längtan efter sådana äfventyrliga ting, har jag af-
undats upptäcktsresanden, som ser dylika under i
lefvande, hvardaglig förening med andra under.
Men äfven han blir en annan människa. Ingen
vandrar ostraflädt under palmer, och sinnelaget
ändrar sig helt visst i ett land, där elefanter och
tigrar äro inhemska.
»Värd aktning är endast naturforskaren, som
förstår att för oss skildra och framställa det säll-
sammaste och mest främmande i dess eget ele-
ment, dess rätta omgifning och gx-annskap. Hur
gärna skulle jag icke en gång vilja höra Hum-
boldt berätta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free