Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva verket där äro naturliga vida utöver vad
de flesta uppläsare praktisera. Nog säga vi bäst:
Maria gömde dessa ord i sitt hjärta (icke or-d,
hjärr-ta), och då duger det uttalet även i vad poesi som
helst. Jag kan icke heller ansluta mig till de
välläsningspedagoger som yrka på att r åtminstone i
poesi skall höras i sådana fall som: när daggen
faller, hon döljer .rig. Sammandragning bör tillåtas.
Men visst finns det högtidlig poesi där inte t. ex.
va’, dä’, ä:, mej, äro stilenliga. Låt oss ta En hög
visa:
Min kära är såsom en smärt1 gran.
(Märk ålderdomligt: Hafven i sett min kära osv.)
Och Sauls själ var fylld af sorg till randen.
Och allt var härligt som det var en gång
den morgonen, när Noah gick ur arken.
Men det synes mig icke självklart att man ens
i samma dikt här måste iakttaga sträng
konsekvens. Vid rim är uttalet förutbestämt; men det
kan falla sig naturligt att inne i versen i samma
dikt använda det vardagliga uttalet av ordet:
Men plötsligen rann sinnet till på mig
och jag bröt ut: "Fördömda byke, tig!
En lösryckt bänklist slog mej2 hårdt i skallen.
Fröding: Clown Clopopisky.
1 Icke smärr-t!
2 Naturligtvis tryckt mig.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
