Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
till åtta procent, fördes han in i maskin verkstan. Dar
sattes kapsågen i gång så att han fick se hur träet skars
upp i bitar, vilka sen i våningen ovanpå sattes hop så
omsorgsfullt som benen i ett skelett. Till slut stod
möbeln där, klädd med en hud av finare trä och putsades
och ytbehandlades med alla slags medel som i en
skönhetssalong.
Roili lärde sig fatta den morgonen att snickarna
arbeta med ett dyrbart, ömtåligt och levande material,
som likt andra levande väsen andas till sin sista stund.
Han förstod att en möbel kan gömma mycket bakom sin
hud av färg eller faner. Fristedt talade om stolarna och
borden så att Roili såg för sig hur de stodo där och
vidgade eller drogo ihop sina lungor, trots att dessa voro
bundna inom en bröstkorg av kontrafaner. Han lärde
sig att det kan vara skillnad på träslag liksom på
folkslag och att det existerar en rik variation på de inre
värdena bakom möblernas polerade ytor liksom bak
människornas.
— En möbel, sa Fristedt, visar vad den går för först
efter en fem år.
— Det är ju nästan som en fru, sa Roili, som kommit
in i vanan att tänka sig möbler som folie.
— Ja det vill säga en snickare kommer ju förr
underfund med hur det är fatt.
Därvid vände Fristedt upp och ned på en stol och
försökte pränta i Roili att skruvarna, tapparna och
klossarna voro tecken på den samvetsgrannhet och skicklighet,
varmed Gåtatorpsfabriken arbetade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
