Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
djärv. Hungerns och skoska ve ts kval hade tagit
överhand över samvetets, därför hade inte ens den
förfärliga fru Fristedt lyckats driva honom bort från
Gåtatorp.
Sedan han smet undan för polisbilen hade han irrat
i skogen, dödligt rädd när han hörde hundskall och
skott, när en tjäder flög upp, rädd för en igelkott som
prasslade i gräset. Han hade fram mot kvällen hittat
en gammal basta, varifrån en intensiv lukt av rökt fläsk
slog emot honom. Han skyndade förväntansfullt dit in
men på den sotiga härden fanns inte så mycket som en
svål kvar efter fläsksidorna och korvarna som rökats
där. I detta svarta hål hade han tillbringat en
avskyvärd natt. När han kröp ut tidigt om morgonen gick
det upp för honom att om polisen jagade mattjuvar
med hund skulle dessa vädra honom på en mils
avstånd, så intensivt luktade han själv av metvurst nu.
När han kom in på Leontines ganska ruskiga
bakgård, stannade han. Om han skulle våga fråga tjejen
som stod vid fönstret och strök, var doktorn bodde?
Hon såg inget ut, hade stripigt hår och ett ganska brett
ansikte med dålig hy, men när hon fick se honom
tittade hon upp och log vänligt mot honom. Och detta
leende var något så nytt och ovant i denna frånstötande
trakt, att hon plötsligt förvandlades inför hans ögon till
en riktig kalasböna. Han log tillbaka och eftersom han
inte hade någon mössa, gjorde han en kort liten
bugning. — Förlåt så mycket, snälla fröken, sa han.
— Vad ska jag förlåta? Ni har väl rätt att gå förbi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
