Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
— Hatar du mig så?
— Nej nej, bara du går din väg.
Hon gick mot dörren och han ropade på henne: Är
inte allt ute i samhället om oss två då?
— Nej, sade hon. Jo dig misstänker man, men inte
mig.
— Och du tror att du kan komma undan?
— Ja kanske om du tiger.
— Och om jag inte tiger då?
— Så överlever jag det inte.
Den oerhörda intensitet varmed hon sade detta
kände han igen. Han hade mött den förr, fast den gick i
en mörkare ton nu. En sekund erinrade den honom
om det som inte bara varit falskhet och vidrighet: om
den blinda och vilda känslan mellan dem.
— Jag ska inget säga, mumlade han. Men försvinn,
försvinn. Jag tål inte se dig...
Under tiden ringde Maltes telefon på skrivbordet
oupphörligt. Dagmar hörde honom säga: Nej nej, det
var den visst inte. Tvärtom. Nej säg inte det, för det
bara plågar mig. Jo då naturligtvis, så gärna.
Välkomna.
— Vad talar de om? frågade hon.
— Min predikan, sade han.
— Vad jag är glad!
— Jaså, sa han. Jag tror aldrig jag har varit mera
missnöjd efter en predikan. Jag önskar jag aldrig hade
hållit den.
— Vad skulle du då gjort?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
