Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
"Ja."
Hon skrattade till kort, kallt, bittert.
"Nej, pappa, det behöfv^r du inte ängslas för."
"Hvad var det för pangar då?"
"Låt om inte tala Om det."
"Ville han låna?"
Hon dröjde en stund med svaret.
Postmästaren tog en djup klunk ur toddyn.
"Hur mycket?" frågade hän.
"Nej, pappa, det kan aldrig vara tal om.
Erik-"
Och så kom syndafloden från hennes läppar.
Erik var den uslaste människa, som fanns,
han hade narrat och bedragit henne från början
till slut. Han hade aldrig älskat henne. Hade
hon inte haft barnen, hade hon för länge sedan
gått ifrån honom. Pangar hade han aldrig.
Värden, slaktarn, skomakarn, skräddarn, allihop
fingo springa där hvareviga månad många gånger
om för att få betalt. Det var en guds lycka, att
de inte blifvit utkastade på gatan sista kvartalet.
Våningen var uppsagd. Hon visste inte, hvart de
skulle ta vägen till hösten. Och det där om
kaffet var rama osanningen alltsammans. Inte
hade han några pangar! Men älskarinna höll
han sig med, gudbevars, en svart otäck madaska
på Vattugatan. Hon hade cigarrbod, och där
hängde han till långt in på nätterna. Hvad
skulle det tjäna till att ha cigarrbodarna öppna,
så länge, visste pappa det? Det var ju bara
förklädnad för en massa uselhet. Och när barnen
fått mässlingen, hade han inte varit hemma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
