Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
förlisningarne han varit med om, en vid Skagen
och en vid Newfoundlandbanken, men begärligast
fladdrade tankarne kring föräldrahemmet, den
stora, halmgula stugan utåt sundet med de röda
sjöbodarna, stugan, hvars två gafVelfönster i
solnedgången brukade lysa långt ut till hafs likt
en eldsvåda. Han mindes första gången han sett
det. Det var en vårafton, när fadern och han
kryssat hemåt med klipperten.
"Nu skall vi snart se stugan, sade fadern.
Ser du, där är den!"
"Den brinner ju, sade pojken."
"Det är bara reflexen från fönsterna - det
är solen. Det är mors kammare däruppe; det
nedre är köket. -"
De seglade många gånger efter de två
flammande gafvelfönstren. Sprang storm upp, så de
måste vända hem från fisket, kändes det alltid
tryggare så fort fönstren kommo i sikte.
Strand våndades.
Han skulle ju farit hem, när beväringstiden
slutat, hem och hjälpt gumman mor att sköta
fisket. Redan för flera veckor sedan hade hon
skrifvit till. honom och talat om att storbåten
be-höfde tjäras och noten färgas - och hon längtade
så mycket efter sin gosse.
Strand skakade. Nu frös han så tänderna
skallrade. Om hon visste! Om hon visste!
Hennes gosse!
Han frös sig sömnig och somnade. På
morgonen vaknade han viljelös men hungrig. Han
kastade sig öfver matbitarnel som man satt in åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
