Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre, för genom att han har stängt om sig på det
sättet blir det inte så stark invärtes brand.
Jag hörde noga på alla de där märkvärdiga
iakttagelserna, och när jag sen såg på Tjepkun och
Baksjej begrep jag själv att Baksjej nödvändigt måste
komma att ge tappt, för ögonen stod redan alldeles
stela i huvudet på honom och läpparna hade blivit
smala som trådar, så man såg alla tänderna. Och
minsann, ännu en tjugu slag gav väl Baksjej, men de blev
svagare undan för undan, och bäst det var ramlade
han bakut och släppte taget om Tjepkuns hand, med
den högra fortsatte han liksom att slå, men hade inget
medvetande om det, han var sanslös. — Se så där, där
gick mina tjugu kopek, sa min bekanting, och alla
tatarerna till att snattra och lyckönska Tjepkun.
— Aj, lillefar Tjepkun Jemgurtjejev, aj, duktig
lillefar — grundligt har du klått Baksjej — sitt upp
nu — märren är din.
Och khan Dzjangar själv reste sig från filten och
kom fram och smackade med läpparna och sa:
— Din, din är märren, Tjepkun, sitt upp och rid
henne och vila på henne.
Tjepkun reste sig också. Blodet strömmade utför
ryggen, men man kunde inte märka något fel på
honom, han lade sin kaftan och sin besjmet över
ryggen på stoet och kastade sig på magen tvärsöver
henne, och på det viset red han sin väg.
Men jag blev olustig till mods igen.
Ja, nu är det där slut, tänkte jag, och återigen kom
mig min belägenhet i tankarna, men oj vad det bar mig
emot att besinna den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
