- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
179

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här är så tyst! Inte en vagn, inte en häst!
Bara plaskandet från gondolerna.

Kanhända är det också därför, som alla
människor röra sig så tyst. Man hör aldrig någon
högröstad, och alla promenera på ett lugnt,
förnämt sätt.

Du må tro damerna äro fina, när de vandra
omkring Marcusplatsen efter solnedgången,
klädda i stor toalette, oftast helt vitklädda, med
juveler i öronen och stora solfjädrar i handen.

Och mitt ibland alla de eleganta damerna
såg jag här om kvällen en matros, som gick
med uppkavlade ärmar, majestätiskt fläktandesig
med en pappers-solfjäder. Han sade ingenting
och gjorde inte något ont, men han hade roligt
av att promenera i så fint sällskap. Många av
damerna äro mycket vackra, men herrarna äro
nog ännu vackrare, isynnerhet officerarna! Du
skulle se, med vilken värdighet de gå och inte
alls så där stela som tennsoldater som de
preussiska officerarna.

Och hur de bära kappan över axeln och med
vilken artighet de göra plats för en, om man
har svårt att komma fram! Isynnerhet är det
en officer, som äter middag på samma restau-

— 179 —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free