- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
298

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När den nu såg dem komma på avstånd, reste
den sig och for i långa tigeraktiga språng emot
dem, högt skällande för att önska dem
välkomna. De fingo formligen värja sig för dess
våldsamma ömhetsbetygelser, ty när den reste
sig på bakbenen, räckte den till och med Louise
över skuldran.

Ritningen till växthuset var färdig, och man
hade börjat lägga grunden till det i backen
ovanför boningshuset på Trädgårdsudden. Adrian
ville över för att se det, och han gjorde
härmed sitt första besök hos flickorna. Louise
fick lov att tro på hans förtjusning över hennes
lilla hem, ty hon hade funnit, hur fullkomligt
sann han var i allt, han sade och gjorde. Annars
skulle hon lätt ha kunnat tvivla på
uppriktigheten i hans ord, när han uttryckte sin glädje
över allting, som fanns där.

»Egentligen är detta idealet för en mänsklig
boning», sade han och såg sig omkring. »Varför
skall man bo i en gård med många rum och
ha oändligt med saker och ting att tänka
på. Här finns ju allt, man behöver för att
vara lycklig!» Och hon hade den
tillfredsställelsen att se honom bli gladare för varje
dag. Det såg ut, som om han skulle ha vaknat

— 298 —,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free