- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
81

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

men om ni skulle komma, så tror jag inte, att jag
skulle hafva hjerta att skicka bort er."

Hanna sade detta med en så lustig efterhärm-
ning af May Ohesters tillgjorda sätt, att Amy var
tvungen lemna rummet så fort som möjligt, kännande
stor lust att skratta och gråta på samma gång.

«Gjorde jag det inte bra?” frågade Hanna med
förnöjd min, just som de gingo sin väg.

Ingenting kunde varit sämre,” var Amys kros-
sande svar. "Hvad i all verlden kom åt dig, som
. berättade alla de der historierna om min sadel, hat-
tarne och skorna och allt det öfriga?"

«Jo, derför, att det var lustigt och roade dem.
De känna allesammans, att vi äro fattiga, och derför
tjenar det till intet att låtsa som vi hade betjenter,
köpte tre eller fyra hattar för hvar säsong och hade
allting lika fint och öfverflödigt som de hafva.”

Du behöfde inte gå och berätta dem alla våra
små konstgrepp och påhitt och på detta alldeles onö-
diga sätt uppenbara vår fattigdom. Du har inte en
smula stolthet och skall aldrig lära dig, när du bör
tiga eller tala," sade Amy alldeles i förtviflan.

Den stackars Hanna såg slagen ut och gnuggade
tyst nästippen med sin styfva näsduk, liksom hon
dermed hade fullgjort en slags penitens för sin för-
brytelse.

<Hur skall jag uppföra mig här?" frågade hon,
då de nalkades det tredje stället.

«Som du sjelf behagar; jag tvår mina händer,"
var Amys korta svar.

«Då skall jag roa mig. Gossarne äro hemma,
och jag skall ha en liten treflig stund. Gud skall
veta, att jag behöfver litet ombyte, ty elegans har
alltid en dålig inverkan på mitt lynne," svarade
Hanna vresigt, emedan hon blifvit förargad öfver alla
sina misslyckade försök att behaga.

Hon blef med hänförelse välkomnad: utaf tre
stora gossar och flere vackra barn, och detta lugnade
snart hennes upprörda känslor; och lemnande åt Amy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free