Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Jordens qval och jordens fröjder
Hinna ej det sälla land,
Dit hon vandrar snart, men brista
Liksom bubblor invid strand.
O, min syster, när du lemnar
Denna verld, dess larm och kif,
Gif mig dessa stilla dygder,
Som förskönade ditt lif.
Detta tålamod, som städse
Bär sitt kors förutan knot,
Och förutan klagan träder
Sjelfva döden lugnt emot!
Gif mig — ack, jag det behöfver!
Delta visa. milda mod,
Som gör pligten ljuf. O, gör mig
Såsom du, så from och god!
Lär mig konsten att försaka,
Att förlåta nästans fel
Att hans oförrätter glömma —-
Tillgif mina, rena själ!
Så skall skilsmessan förlora
Något af sin bitterhet;
Min förlust en vinning blifva,
Då den lär mig ödmjukhet.
Själen skall, af sorgen luttrad.
Blifva mera from och ren,
Pligtens väg mer lätt att vandra
I ditt minnes stilla sken.
Snart, min Betty, får du flytta
Hädan till ett bättre land,
Men din ande skall besöka
Mig hugsvalande ibland;
Sorgens döttrar, tron och hoppet,
Skola leda ömt min stig
Till det fadershem derofvan,
Der min syster väntar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
