- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
288

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

«Du kommer att fortsätta som du har börjat, och
Amy skall styra dig så länge du lefver."

Nåväl, det gör hon på ett så omärkligt sätt, att
jag inte tror att jag kommer att känna det mycket.
Hon hör just till den sortens qvinnor, som veta, huru
de skola bära sig åt för att styra väl, och jag tycker
sannerligen mycket om det, ty hon kan linda en men-
niska om sitt finger och göra detta lika mildt och
vackert, som om hon handterade en silkesdocka och
hon kommer en att känna liksom hon gjorde en en
tjenst dermed"

<Att jag skulle få lefva och se dig stå under
toffeln och höra att du njuter deraf!" utropade Hanna
med upplyftade händer.

Det var lustigt att se Laurie rycka på axlarna
och med manligt hån le åt denna förmodan, då han
med en hög och imponerande min svarade :

«Amy är allt för väl uppfostrad för att tillåta
sig någonting sådant, och jag hör icke till den sor-
tens män, som skulle underkasta mig något dylikt
Min hustru och jag respektera oss sjelfva och hvar-
andra allt för mycket för att tyramnisera eller gräla."

Hanna tyckte om detta och tyckte, att den nya
värdigheten klädde honom mycket, men gossen tyck-
tes mycket fort ha förändrat sig till man, och hennes
glädje var blandad med sorg.

Det är jag öfvertygad om; ty du och Amy grä-
lade aldrig, som vi brukade göra. Hon är solen och
jag är blåsten — som det står om i fabeln — och
solen handterade mannen bäst, som du mins.”

«Ton kan risa honom lika väl som lisa honom,"
sade Laurie skrattande. "Hvad jag fick för en lexa
i Nizza! Jag kan vid min ära bedyra, att den var
långt värre än någon af dina bannor. Det var en
riktig väckare, och någon gång skall jag tala om
alltsammans för dig — hon sjelf skulle aldrig göra det
derför, att sedan hon sagt mig, att hon föraktade och
skämdes för mig, gick hon åstad och förlorade sitt hjerta
tillden föraktlige personen och gifte sig med oduglingen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free