Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bunden vid henne, att han icke heller hyste något
vidare intresse för deras barn.
Sådant hade Horstmanns liv varit. Utan
stillestånd, utan ro, utan tillbakagång hade han gått
framåt, stigit högre och högre från den viljelösa
bondpojken till fattig arbetare, som köpte kunskaper med
nattsömn, från okänd ingenjör till stor entreprenör,
en kämpe, som med egen kraft utförde väldiga verk.
Blind som ångmaskinen, som rusar fram utefter
skenorna mot ett okänt mål, hade han banat sig väg.
Hans järnvilja hade krossat alla hinder, förändrat
jordens utseende och öppnat dörren för nutidens
företagareanda. Detta kampfyllda arbete hade upptagit
varje minut av hans tillvaro intill hans femtionde år.
I varje annat avseende var hans utveckling
försummad, och han var i många fall ännu en okunnig
bonde som den dag, då han vandrade bort från
hembygdens berg och med förfärad undran spärrade upp
ögonen, då han såg stadens underliga företeelser. I
hans hjärna såg det märkligt ut; många
föreställningar, som äro naturliga för människor med normal
utveckling, voro för honom helt främmande. Allt, vad
han kände, hade han vunnit genom egna reflexioner.
På sina lediga stunder grubblade han över mångt och
mycket, mångfaldiga tankar flögo genom hans huvud,
när han vilade på sin soffa. Konservativ var han som
alla, som skapa storverk och revolutionär som den,
som mot fördomar måst bana sig väg till målet. Han
hade en orubblig tro på Gud, men hatade allt, som
kom från kyrkan och gick till kyrkan, han var en
despot mot sina arbetare och ansåg allt, som närmade
sig socialismen som en förbrytelse, men i sitt innersta
hyste han den djupaste ovilja mot samhällets alla
institutioner. Framför allt var han en ensam människa.
Hans umgänge inskränkte sig till
värdshusbekantskaper och till några få underordnade. I början
hade han haft ett par vänner från skolan i Zürich, men
förhållandena hade skilt honom från dem. Han
förstod, att människorna blott stodo vid hans sida, så
länge de kunde draga fördel av hans vänskap och
rätt snart lämnade honom, då de kunde undvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
