Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gång på gång blev han trängd tillbaka till bålets
rand eller ut mot den djupa snön, och gång på gång
arbetade han sig tillbaka till midten med en boxares
vighet. Icke en enda stämma höjdes för att
uppmuntra honom, medan hans motståndare däremot
eggades genom högljudda bifallstecken, vinkar och
varningar. Men han bet blott hårdare ihop sina
tänder under knivarnas klang, och han stötte och
parerade med en kallblodighet, som berodde på
medvetandet om hans egen kraft. I början tyckte han
synd om sin fiende, men denna känsla vek för
självbevarelsedriften, som i sin tur avlöstes av
morallust. Tio tusen års kultur föll av honom — han var
en grottmänniska, som kämpade för sin hona.
Två gånger träffade han Björnen och slapp själv
oskadd undan, men den tredje gången blev han fast,
och nu övergick kampen till handgemäng. Då fick
han lära känna sin motståndares förfärliga styrka.
Hans muskler spändes i knutar, så att det gjorde
ondt, och senorna hotade att sprängas, men närmare
och närmare kom det ryska stålet. Han försökte
göra sig lös, men därmed utmattade han sig endast.
Den skinnklädda kretsen ryckte närmare, man ,var
säker på att den avgörande stöten skulle komma
och var ivrig att ej’ gå miste om denna syn. M,en
med ett brottareknep vred han sig delvis åt sidan
och gav sin motståndare en stöt rmed huvudet.
Björnen ryckte ofrivilligt till och förlorade därvid
sin säkra ställning. I samma sekund kastade
Mackenzie sig framåt med hela. sin tyngd och slungade
ut honom ur kretsen och i den djupa snön. Björ-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
