Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vandringslagen bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro främmande för Nordlandets mockasinplåga,
främmande för frostens isande kyssar — och han
gav akt på dem och undrade över den raskhet,
varmed de trampade hela den mödosamma dagen
igenom . ..
Alltid hade hon ett småleende och ett
uppmuntrande ord att ge. Icke ens den eländigaste bärare
var utesluten från dessa förmåner. Ju svårare
vägen blev, desto mera tycktes hon bli härdad och
vinna styrka. Och när Kah-Chucte och Gowhee,
som förut hade skrutit med att de kände vägar och
stigar lika väl som ett barn känner till skinnfällarna
i sin mors wig-wam, tillstodo, att de nu inte alls
visste var de voro, så det var hon som talade om
förlåtelse och överseende midt under männens
svordomar. Den kvällen hade hon sjungit för dem, tills
de kände tröttheten försvinna och tyckte sig
kunna möta framtiden med nytt hopp. Och när
livsmedlen smälte ihop och varenda liten smula mättes
ut under skarp kontroll, var det hon som opponerade
sig mot sin mans och Sitka Charleys
sammansvärjning och krävde en portion, som varken var större
eller mindre än de övrigas.
Sitka Charley var stolt över att ha lärt känna
denna kvinna. Hans liv hade fått ett rikare
innehåll, sedan hon kom i hans väg. Hittills hade han
varit sin egen laggivare, hade icke vikit till höger
eller vänster på någon människas vink. Han hade
format sin karaktär efter egna föreskrifter och
utvecklats till man utan att bekymra sig om annan
mening än sin egen. För första gången kände han
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
