- Project Runeberg -  Varghunden /
41

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förunderligt — plötsligt ljöd ett väldigt kraschande
och dörren sprang upp. Han såg vargarna strömma
in massvis i det stora rummet, och de rusade rakt på
honom och kommissionären. När dörren sprang upp,
hade deras tjut blivit ännu högre och ilsknare, och det
plågade honom. Hans dröm övergick nu till
någonting annat — han visste icke vad — men genom
alltsammans förföljde honom detta hemska tjut.

Och så vaknade han upp och fann att denna del av
drömmen var verklighet. Det tjöts och gläfstes rundt
omkring. Vargarna voro över honom. En av dem
hade huggit sina tänder i hans arm. Han tog
instinktmässigt ett hopp rakt in i elden, och under språnget
kände han ett skarpt hugg i den köttigaste delen av
sitt ben. Nu började en strid med eld till
försvarsvapen. De tjocka vantarna skyddade tills vidare
hans händer, och han öste ut brinnande kol åt alla håll
omkring sig, så att lägerelden liknade en vulkan.

Men det kunde icke räcka länge. Hans ansikte
fick blåsor av hettan, ögonhår och ögonbryn sveddes
bort, och glödhettan under hans fötter blev
outhärdlig. Med en eldbrand i vardera handen rusade han
till eldens rand. Vargarna voro tillbakadrivna. Rundt
omkring, där brinnande kol hade fallit, fräste det i
snön, och allt emellanåt gjorde någon av de retirerande
vargarna ett ursinnigt hopp, brummade och tjöto av
smärta, då de trampade på de brinnande kolen.

Han slungade bränderna efter de närmaste av sina
fiender, körde de av elden halvt förtärda vantarna i
snön och stampade för att svalka sina fötter. Bägge
hundarna voro försvunna, och han visste endast allt
för väl att de hade utgjort en ny rätt under den för-

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free