Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring, under det han hämtade sig efter förskräckelsen,
kom riphönan flaxande ut från sitt ödelagda näste på
andra sidan om den öppna platsen. Sorgen över
hennes förlust gjorde, att hon icke lade märke till den
bevingade faran uppe i skyn. Men vargungen såg
alltsammans, och det blev en lärdom och en varning
för honom. Han såg höken hastigt skjuta ned på nytt,
han såg honom snudda tätt över marken och slå sina
klor i ripans kropp — han hörde ripans skri av ångest
och fruktan,* och han såg höken åter höja sig i skyn
med sitt rov.
Det dröjde en lång stund innan vargungen vågade
sig fram. Nu hade han lärt sig mycket. Levande
ting voro föda. Och de smakade godt. Men när
levande ting voro stora, kunde de göra en ondt.
Därför var det bättre att äta små levande ting, som till
exempel ripungar, och låta stora levande ting, som till
exempel ripmödrar — vara i fred. En smula
ärelystnad kände han ändå — bra gärna skulle han ha
slagits än en gång med riphönan. Men nu hade höken
tagit henne. Kanske det fanns flera riphonor? Det
skulle han gå och se efter.
Han kravlade sig utför en terrassformig sluttning och
kom ända ner till strömmen. Vatten hade han aldrig
sett förut.
Dess yta såg så slät ut, där kunde det ej vara svårt
att gå. Han tog djärvt ett steg framåt — och föll
nu åter, skrikande av förskräckelse, i det okändas våld.
Det var kallt, han flämtade och drog djupt efter
andan. Men nu fick han vatten i lungorna i stället för
luften, som han eljest brukade insupa. Det kvävde
honom och han kände en mördande smärta, som gav
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
