Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ryckte på axlarna.
»Förtjänar ni er föda själv? Eller är det någon
annan som föder er?»
»Jag är rädd att andra ha gjort det under största
delen av mitt liv», svarade hon skrattande. Hon
bjöd modigt till att sätta sig in i hans gyckel, men jag
såg förskräckelse gry och växa till djupt i hennes ögon,
medan hon betraktade Ulv Larsen.
»Och jag förmodar, att andra ha bäddat åt er också?»
»Jag har bäddat», svarade hon.
»Ofta?»
Hon skakade på huvudet med låtsad bedrövelse.
»Vet ni, vad de göra med fattiga människor i Förenta
staterna, när de som ni inte arbeta för sitt uppehälle?»
»Nej, jag är fasligt okunnig», sade hon. »Vad göra
de åt fattiga människor, som äro som jag?»
»De skicka dem i fängelse. Deras brott att inte
förtjäna sitt uppehälle kallas för lösdriveri. Om
jag-vore mr van Weyden, som alltid bråkar om rätt och
orätt, skulle jag fråga, vad ni har för rätt att leva,
när ni inte gör någonting för att förtjäna ert levebörd?»
»Men eftersom ni nu inte är mr van Weyden, så
behöver jag inte ge något svar, eller hur?»
Hon såg på honom med ett strålande leende, ehuru
hennes ögon voro fulla av skräck, och den sorgliga
synen skar mig i hjärtat. På något sätt måste jag kasta
mig in i samtalet och ge det en annan riktning.
»Har ni någonsin i ert liv förtjänat en dollar genom
eget arbete?» frågade han, viss om vad svaret skulle
bli och med triumferande, hämndlysten ton.
»Ja, det har jag verkligen», svarade hon långsamt,
och jag kunde ha skrattat högt åt hennes modstulna
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
