Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sela hundarna. Några minuter senare svepte han
med sitt spann och med kvinnan vid sin sida in
på rådsplatsen. Han placerade sig vid övre ändan
av ovalen vid hövdingens sida. Till vänster om sig
och ett steg bakom placerade han Zarinska —
hennes rätta plats. Dessutom låg det oro i luften, och
han måste säkra sig ryggen fri.
På ömse sidor om elden sutto männen på huk
och sjöngo sånger från gångna tider. Sången var
inte vacker men full av egendomliga, utdragna
kadenser och ofta återkommande upprepningar.
"Hemsk" vore nog den rätta beteckningen för den.
Vid nedre ändan av ovalen dansade under
sha-manens uppsikt ett tiotal kvinnor. Hans
förebråelser voro skarpa mot dem som inte helt
överlämnade sig åt ritualens extas. Till hälften insvepta
i sina korpsvarta hårmassor, vilka voro upplösta
och föllo ned till midjan, vaggade de långsamt
fram och tillbaka och rörde sig i takt till den
ständigt växlande rytmen.
Det var en spöklik scen, en anakronism. I
Södern led det nittonde århundradet mot sitt slut;
här levde man primitivt, ett skuggliv från den
förhistoriska grottperioden, en kvarleva från
forntiden. De gulbruna varghundarna sutto vid sina
skinnklädda herrars sida eller slogos om plats, och
eldskenet från bålet reflekterades från deras röda
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
