Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. För mannen på långfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han dröjande på fotografiet, därpå knäppte han
igen boetten och vände sig bort, men inte hastigt
nog för att dölja några tårar.
Malemute Kid ledde honom till en brits och bad
honom lägga sig att sova.
— Väck mig klockan fyra, precis. Glöm det
inte! voro hans sista ord, och ett ögonblick senare
sov han en uttröttads djupa sömn.
— Vid gud, en präktig pojke! anmärkte Prince.
Tre timmars sömn efter en sjuttiofem miles färd
med hundar och så iväg igen. Vem är han, Kid?
— Jack Westondale. Har hållit på här i tre år
utan att vinna annat än namn om sig att arbeta som
en häst och ha en fördömd otur. Jag har aldrig
känt honom, men Sitka Charley har berättat om
honom.
— Det måtte vara hårt att en man med en så
söt hustru skall behöva släppa till sina bästa år i
detta gudsförgätna land, där varje år tar på en som
två på annat håll.
— Felet med honom är blott lättrogenhet och
envishet. Han har två gånger fått ihop litet, men
har förlorat det igen båda gångerna.
Här avbröts konversationen av ett bullrande skratt
av Bettles, ty bålen hade börjat göra sin verkan.
Och snart voro de trista åren med enformig föda
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
