Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Konstvärlden. Puvis de Chavannes, af Moritz Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor äro mindre våldsamma, synas ej
i ögats flammor eller händernas oro,
men de finnas där ändock, större, fullare
kanske; och hans landskap, där hans
stora konst måhända visar sig renast
och högst, äro som en enda djup tanke,
fylld af en oändlig naturens stämning,
inför hvilken hvarje småting försvinner
och man blott har kvar känslan af en
stor mäktig enhet, som mänger och
formar allt.
De människor, vi se på hans dukar,
äro gestalter från ett ideellt
naturtillstånd och det är aldrig någon händelse,
om hvilka hans taflor berätta. Han har
i dem diktat en egen värld, en värld
åt sig själf, i hvilken han än
symboliskt visar oss de makter, som styra
lifvet, dess stora känslor, dess ledande
krafter och som han än fyller med sina
syner och sina tankar, så att hans
bilder tala till oss som en skön och djup
stämning eller som en härlig dröm.
I olikhet med ej så få bland öfriga
andens stormän blef, som redan nämndt,
Puvis de Chavannes den lyckan
beskärd, att till sist se allt agg, all köld
och allt oförstånd, som i begynnelsen
mött honom, försvinna, och under
senare delen af sin tre fjärdedels sekel
långa lefnad står han där såsom den
af alla vördade och beundrade. Men
så har han också icke blott skänkt den
samtida konsten några af dess främsta
och oförgängligaste mästerverk, utan
han var äfven en pånyttfödare och
nyskapare af en gren inom måleriet, som
under långa tider varit förglömd och
hardt när utdöd.
Moritz Marcus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
