Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 2, februari 1899
- Till Jenny Linds minne. Strödda anteckningar från gamla och nya världen. Af Helge Sandberg
- II
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter hon, men min dotter är en söt
och rar flicka och mycket iförtjust i
sång och musik. Men jag är rädd,
att hvarken hennes röst eller hälsa är
stark nog för att göra henne kamer som
sångerska. Mina söner äro äfven
musikaliska; den yngste spelar piano
utmärkt väl. — Mrs Maude slutar sitt bref
med det hoppet, att än en gång i en
snar framtid få besöka Sverige, som
hon icke sett på öfver tjugo år.
*
På detta sätt har det kommit till, att
den svenska allmänheten nu ser Jenny
Linds barn och barnbarn porträtterade
i Varia.
III.
Då det ju ytterligare kan intressera
Varias läsare att få höra något mera
om Jenny Linds ättlingar, följer här
nedan en öfversättning af den ofvan
åberopade uppsatsen i den amerikanska
tidskriften »The Ladies’ Home Journal»,
som utgifves i Philadelphia.
*
När Jenny Linds dotter var tjugo år, spredo
sig rykten att hon ämnade träda i sin ryktbara
moders fotspår. Tidningarne hade mycket att
säga därom. Men det var ej så, ty Jenny
Goldschmidt, »den svenska näktergalens»
dotter, besteg aldrig den publika estraden
Hon ägde dock en präktig röst, men brydde
sig aldrig om att kultivera den.
»Orsaken därtill, förmodar jag», sade hon
en gång till en väninna, »var den, att vi hade
allt för mycket musik där hemma».
Ett faktum Ir, att bon aldrig brydde sig
om sin röst förr än hon gifte sig och blef fru
Raymond Maude; då först började hon älska
musik, och det passioneradt ändå. Publiken
var aldrig villig att låta* Jenny Linds plats
stå tom — hon måste hafva en
efterträder-ska — och nu har dess blick fäst sig vid
iru Maudes dotter, hvilken tros äga talang
nog. Detta rykte styrktes äfven ganska
mycket när deo stora franska sånglärarinnan
madame Marchesi besökte London. Fru Maude
aflade en visit hos konstnärinnan och hennes
mening skulle ha varit den, att Gwendolen
Maude hade en röst som var fullt värdig hennes
världsberömda mormoder. Men beklagligt nog
för den musikälskande världen befanns äfven
det ryktet vara ogrundad t.
»Min dotter», sade fru Maude, »har en
liten men vacker röst, som tyvärr saknar den
styrka och skönhet som äro så nödvändiga,
så att det är föga antagligt att hon någonsin
kommer att professionellt ägna sig åt musiken».
Den unga och älskvärda Gwendolen är fru
Maudes andra barn. Trots att fru Maude varit
gift i 18 år, har hon en mycket smärt och
graciös figur, och hennes blonda hår är ännu
orördt af tidens inflytande. Hon är en
synnerligen älskvärd kvinna, som ingen kan
undgå att tycka om. Oaktadf ett något abrupt
sätt, är hon mycket sympatisk, och i hennes
sällskap känner man sig genast hemmastadd.
För sin maka och sina barn är hon mer än
maka och moder, hon är deras käraste
umgängesvän.
Herr och fru Maude tillbringa sin tid
an-, tingen i hemmet i Kensington, London, eller
i sin charmanta villa bland höjderna
ofvan-för Henley-on-Thames, en af de vackraste
de-larae af Oxfordshire. Vid mitt besök hade
hon flyttat till ett apartement nära Albert
Gate i London.
»Sanningen att säga», sade hon till mig,
»jag måste sända min dotter till skolan, och
jag kände på mig, att jag ej kunde stanna
hemma utan henne; därför hyrde vi ut vårt
hem och bo nu här tills vidare».
Jag kände mig besviken i att ej finna henne
i sitt eget hem, där hon var omgifven af så
många värdefulla reliker och minnen efter sin
moder, värdefulla ej allenast för henne utan
för oss alla. En del har fru Maude fört med
sig till sitt tillfälliga hem. Ett fint porträtt
af Jenny Lind står på ett staffli; en gammal
vacker sjal är draperad öfver en soffa; ett
värdefullt handarbete pryder ett bord. »Allt
är minnen efter min mor», sade min värdinna.
Fru Maude är mycket hängifven sina tre
barn; men det är i synnerhet mellan moder
och dotter som den varmaste känsla råder. De
hafva också varit oskiljaktiga allt sedan den
senare, Gwendolen, föddes.
»Gwenn är nu i Tyskland», sade fru Maude,
»och när hon vistats där ett år, skall hon resa
till Frankrike i och för språkstudier, och
sedan kommer hon hem för att göra sin debut
i London-societeten».
Själf är fru Maude en präktig linguist,
läser hälst tyska och franska verk, men aldrig
engelska, så vidt hon ej faktiskt vet att de
äro läsvärda.
Fru Maudes andra barn äro tvenne gossar,
Victor och Charles. Gwendolen Lind är den
enda i familjen som har mormoderns namn.
Alla barnen äro musikaliska, hvilket ej är att
undra öfver; men det är hos Charles som
denna gåfva blifvit bäst utvecklad. Han
spelar piano briljant och har en präktig röst;
hvadan det är att hoppas, att Jenny Lind i
honom får en värdig efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0088.html
