Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Fjärde kapitlet (Forts.) - Femte kaptilet. »Besynnerligt att han sluppit undan så länge»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas inte må vara sannt, nämligen att ni,
senor Dennison, har för afsikt att
lämna oss!»
»Jag är ledsen för att jag inte kan
stanna längre, sefiorita Maria»,
genmäler den unge tidningsmannen, »men
det finns inga nyheter här och det är
nyheter jag är ute för.»
»Men kunde ni inte lämna en
be-skrifning öfver min fäst och min
fandango i dag. Den är till ära både
för er och seiior Temple och min
födelsedag! Senor Howard, jag är lika
gammal som den där palmen»,
skrattade hon. »Räkna skårorna därpå, så
får ni veta hvad jag hört sägas unga
damer äro mycket angelägna om att
dölja i kallare klimat.»
»Mycket angelägna om att dölja, då
de äro bara sexton år», säger
Dennison.
»Värkligen, senor?» genmäler hon
något högdraget.
»Ja, omkring tjugo anses vara den
giftasvuxna åldern i New-York!»
till-lägger Temple lätt.
»Sä gamla? Hvilken muchachuda*)
ni da måste anse mig vara! Den
unga flickan vänder bort ansiktet och
hennes ögon fyllas af tårar. Plötsligt
slänger hon bort dessa, hoppar ned
från hängmattan och, ställande sig midt
framför vår Manhattan Adonis, niger
hon för honom och ger honom en
förtrollande blick, vorden kokett genom
skickligt spanskt bruk af fladdrande
solfjäder, och seende honom därpå rakt i
ansiktet med brännande och dock
bedjande blick, frågar hon:
»Är jag ett barn, jag, senor Temple?»
»Nej, vid Jupiter!» ropar den unge
mannen häpen.
Ty detta är hvad han ser!
Kinder af elfenben, täckt med
rosa-färg; ögon som styfmorsblomman, hvars
svarta färg skiftar i gredelint, men
glödande af en vestalisk eld; läppar,
graciösa som Cupidos båge, röda som
•) Ung flickslyna.
rosenknoppar och daggfallna af
kvinnans ömmaste känslor. I sin helhet
ett ansikte, mäktigt en stark kärlek
och en ädel uppoffring, men vordet
kokett, naivt af ett slags barnslig
skalk-aktighet, som dallrar öfver hennes drag
med hvarje hennes själsrörelse — och
hon har många sådana.
Under allt detta en figur af tropisk
skönhet och utveckling; en flickas grace,
en Hebes konturer, med de minsta
fötter och de spädaste händer, runda
lemmar och en barm, formad som om
den varit mäjslad i marmor och därtill
— allt för skön för att vara liflös, med
glöden af det mest sprittande lif.
Alla dessa behag inhöljda i det
mjukaste, snöhvita musslin, draperadt
omkring den smala, slanka midjan,
sammanhållet med ett spanskt skärp af
den ljusaste men skäraste gas.
Då Temple ser på henne, kommer
hennes ansikte honom att studsa, ty
Maria Vidal tyckes ha undergått
förändring — till och med under natten.
Hon, som bjudit honom buenas noches
aftonen förut såsom det passade ett barn,
förefaller honom nu som fullt utvecklad
kvinna.
FEMTE KAPITLET.
»BESYNNERLIGT ATT HAN SLUPPIT UNDAN
SÅ LÄNGE.»
Andliga såväl som fysiska vittnesbörd
härom framstodo snart.
Don Juan Maria Estrada y Vidal,
den unga damens far, som kommit ut
för att hälsa buenos dias på sina gäster,
märker likaledes denna förändring.
Denne herre af kastiliansk korrekthet,
men med kubansk patriotism, kastar
efter att hafva hälsat pä de unge
männen på öns sirliga sätt, anmärkande:
»Senores, jag kysser edra händer!» sina
ögon på sin vackra dotter, småler och
anmärker: »Hvad, Maria mia, skära
silkesstrumpor och satinskor nu pa
morgonen? Och innan ni kommer, Ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
