Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Konstvärlden. Från Svenska konstnärernas förenings och Konstnärsförbundets utställningar. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten gripits — den tillbakastötande förskräckelsen
öfver undret samt tillgifvenheten, som diifver honom
fram — alltså äfven här ett kontraslmotiv. Ett
sådant återvänder ock hos de till vänster i
för-och bakgrunden knäböjande munkarne, ypperliga
gestalter, hos hvilka andakten och häpnaden kämpa
om herraväldet. Den högra flygelgruppen med
kvinnor och barn innehåller för många figurer och
kunde hållits betydligt lugnare. Nu drar den
uppmärksamheten för mycket till sig, ehuru likaledes
där underverkets afspegling i själarne med
psykologisk sanning återgifvits. — I koloristiskt
hänseende är naturligtvis midtgruppen kraftigast och
uttrycksfullast. Hvilken färgens intensitet ligger ej i
det döda hufvudet, öfver hvilket aftonrodnadens
reflexer glida! Icke fullt så lycklig synes mig luft- och
ljusbehandlingen i rummet, framför allt
kontrasten mellan vaxljus-skenet och den infallande
kvälls-dagern, men torde ett dylikt problem höra till
målarkonstens mest svårlösta.
Gå vi från denna, utan fråga en af det
europeiska historiemåleriets ansenligare skapelser, till
en bild af en annan af våra bemärktare
historiemålare, friherre Gustaf Cederstrøms »Den heliga
Birgitta hos påfven Urban V», finna vi en
tämligen matt produkt, där man tydligen märker, att
konstnäm står utanför ämnet. Anordningen är rätt
lyckad med utsikten öfver det vackra italienska
landskapet, men man tilltalas föga af dessa röda,
skinande kardinaler, som alla likna hvarandra
som bär, och hvarken påfven eller Birgitta,
som är taflans medelpunkt, förmå afvinna oss
något djupare intresse. Det hela verkar för litet
personligt kändt. Friherre Cederströms
konstnärs-rykte är dock allt för stort för att genom denna
komposition lida något väsentligt af bräck, och ger
han oss antagligen en annan gång bilder af större
halt och värde.
Som ett verk af rang minnas vi däremot fulius
Kronbergs porträtt af konsul Oskar Ekman. Dels
genom sin objektivitet, dels genom kontrastverkan
mellan den afbildade och den ljusgröna, döda
bakgrunden, mot hvilken profilen aftecknar sig skarpt
som på en medalj, erinrar det om 1500-talets
porträttkonst, enkannerligen om tyska mästare som
Albrekt Durer, Kristoffer Amberger, Hans Holbein
d. y. och andra, som ofta använde just dylika
ljusgröna, ljusgråa eller ljust blågröna fonder, som
ingen annan uppgift hafva än att plastiskt
fram-häfva figuren. Jag erinrar mig t. ex. Durers be-
ANSHELM SCHULTZBERG.
(Sv. Kouitfn. /öven.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
