Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Konstvärlden. Från Svenska konstnärernas förenings och Konstnärsförbundets utställningar. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven Karl Nordström tyckes allt mer
och mer lämna sökandets vägar för att
snart nå mästerskapets mark. De
landskapsbilder, han denna gång utställt,
etsa sig värkligen in i åskådarens minne.
Med en beräknad, samlad kraft har
han framhållit just det, som i de
naturscenerier taflorna vilja återgifva,
starkast skulle verkat på oss. Det
ligger syntetisk konst i det mörka,
allvarsamma »Bärget» med det
rosenfärgade molnet ofvanför mot en djupblå
aftonhimmel och med de sorgtungt
sorlande vågorna vid dess fot, öfver
hvilka segelbåten likt en ljudlös skugga
glider fram, samlad, enhetlig konst i
den, liksom i vestkustbilden
»Kyrke-sund» med sitt förunderligt lysande
kvällsskimrande grönblått i himmel och
speglande vatten och i de kärfva,
nordisk trotsiga »Sankt Olofs vardar» på
Tjörn, en tafla, som jag anser höra
bland dem, hvilka bäst karaktärisera
Nordströms konstnärskynne.
Intresserar sig Karl Nordström så
väl för landskapets plastiska bildning
som för dess färgverkan, äro Euglne
Janssons taflor intet annat än lyriska
färgdikter, i hvilka de fasta konturerna
nästan upplösas och försvinna.
Jansson är den konsekventaste af vår
blå-och gredelinmålare. Men hans
färg-stämningar verka dock allt igenom
ursprungliga och kända. De äro starkt
subjektiva, men förefalla åtminstone
mig — hvad luften och ljuset angår —
återge grundkaraktären i de
inspirerande vyer man från de södra bärgen
kan få öfver de i töcknig aftonluft
hvilande fjärdarne och staden med dess
spiror och torn och glimmande ljus.
Bäst bland de utställda dukarne är
utan fråga den nyligen af ett antal
konstnärer till Nationalmuseum erbjudna
»Riddarhol ms fjärden». Mindre kändt
och öfvertygande verkar blåmåleriet
hos Robert Thegerström, äfven han först
och främst kolorist. Jag måste tillstå,
att jag icke funnit den konstnärliga
sanningen i hans utställda landskap,
liksom lika litet hos Artur Bianchims
»Utsikt af Sandhamns kyrkogård»
eller i hans för öfrigt dekorativt
förtjänstfulla gårdsinteriör, ty Stockholm är väl
icke en stad i Spanien eller Italien,
och Sandhamn sköljes väl icke af
Me-delhafvets vågor. Den tunna,
genomskinliga luft, det skarpa, stickande
solljus med ty åtföljande slagskuggor vi
fästa oss vid i dessa båda bilder, ha
ingen »raison d’étre» vid skildringen
af en nordisk natur å Stockholms
latitud. Konstnären har naturligtvis
frihet att se och uppfatta ett stycke
natur på sitt personliga sätt, men bör
väl icke diametralt omskapa dess
grundkaraktär eller göra hvitt till svart och
tvärtom.
En annan af de mer lofvande bland
de unga är Gustaf Fjæstad, som
exponerat en stor dekorativ
landskapsbild »Rakstahöjden», en vidsträckt
utsikt öfver en kuperad trakt, där
jordytans plastiska formation varit det, som
konstnären främst velat återgifva. Här
träffa vi alltså den rena motsatsen till
Eugéne Janssons exelusivt koloristiska
dukar.
En viss uppmärksamhet hafva H.
Norrmans landskap väckt. Tekniken
är ganska egen — om också icke pre- ■
cis ny — i det fargerna tyckas lagda
på duken med spade samt bilda ett
lager af betydande tjocklek. Men
härigenom har målaren lyckats ge sina
bilder en förvånande stor ljusstyrka, hvari
framför allt den i ett gulaktigt
aftonljus strålande taflan »Vid åkanten*
utmärkte sig.
I sammanhang med de ofvan nämnda
yngre må vidare nämnas Björn
Ahlgren-sons natt- och skymningsstycken och
Ester Almqvists särdeles lofvande
land-skapsteckningar. Till de äldre hör åter
Per Ekström, som utställt ett par i hög
grad känsliga stämningslandskap, en
vinterbild från Öland och en fjällutsikt.
Af våra djurmålare Bruno Liljefors
och Nils Kreuger är den förstnämnde
denna gång skäligen svag. Hvart ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
