- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
466

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ädla personlighet och innerliga
öfver-tygelse gjorde under hans nuvarande
sinnesförfattning djupt intryck på
honom, och han studerade flitigt de
upp-byggelseböcker, som hans vördade
väninna medförde. Fröken Klettenberg
tillhörde ett mystiskt religiöst
brödraskap, och Goethe fick genom att
fördjupa sig i denna litteratur smak för
kabbalistiska och alkemistiska studier.

På våren 1770 var Goethe alldeles
återställd och begaf sig till Strassburg
för att där fortsätta studierna.

Det var lif och rörelse, »Sturm und
Drang» i Tysklands andliga lif — en
underligt rik, men formlös tid. Vid
universiteten var naturligtvis denna »Sturm
und Drang» märkbarast och i
Strassburg hade den många framstående
representanter. De friska andliga
vår-stormarna sleto sönder den mörka
mysticism, som genom fröken Klettenberg
fått insteg i ynglingens själ. Den tid
Goethe tillbrakte i Strassburg blef en
såningstid i den vidsträcktaste
bemärkelse, och många af de frön, som här
nedlades, buro en gång
världslitteraturens härligaste frukter.

Bland de män, med hvilka han här
knöt förbindelse, var Herder den
betydligaste. Han var en väckande och
befruktande ande med sällspord
förmåga att finna det sköna, hvarhelst
det uppenbarade sig. Det blef nu
folkpoesiens rika skatter, Ossian och
framför allt Shakespeare, som studerades.
Till denne store ande, som alltid
bottnar i det verkliga, huru högt han än
når, kände sig Goethe mäktigt dragen.
Ett nytt ljus uppgick för hans själ och
i detta såg han allt i en ny,
verkligare dager samt långt vidare omkring
sig än förut.

I Strassburg studerade Goethe äfven
naturvetenskap — ett studium, som
han sedan aldrig öfvergaf.

Det sköna Elsass genomströfvades
till fots eller till häst. En af hans
vänner gjorde honom under en sådan

utfärd bekant med pastor Brion i
Sesen-heim ochrdennes familj.

Här i idyllisk landtlighet såg han
den glada, enkla Frederikke Brion, och
hon gjorde djupt intryck på hans
ungdomliga sinne. Hans besök i den
älskvärda familjen blefvo täta. I
Frede-rikkes sällskap ströfvade han omkring
i de vackra Rhentrakterna, var
»gränslöst lycklig, glad och spirituell». Det
var en tid af hel och oreflekterad lycka,
en glad, oskyldig ömsesidig kärlek, sådan
den endast kan njutas i ungdomens
skönaste tid.

»Jetz ftihlt der Engel, was ich ftihle,

Ihr Herz gewann ich mir beim Spiele,
Und sie isi nun von Herzen mein.

Du gabst mir, Schicksal, diese Frende
Nun lass auch morgen sein wie hente
Und lehr’ mich lhrer wilrdig sein» —

skrifver han vid denna tid. Men
morgondagen blef ej lik den närvarande.
Det bindande ordet uttalades aldrig,
och han gled småningom från
Frederikke. Han lämnade henne för att ej
återse henne, förrän åtta år efter, då
en annan kvinna helt och hållet
intagit hans hjärta. Frederikke glömde
emellertid aldrig sin ungdoms stora
kärlek.

Trots studier i naturvetenskap,
konsthistoria, litterära sysselsättningar och
kärlekssvärmerier fick Goethe dock tid
till de nödvändiga juridiska studierna,
och han promoverades den 6 augusti
1771. Strax därefter reste han hem
och etablerade sig som advokat i sin
fädernestad. Hans far skötte
hufvud-sakligen affärerna, och hans egen tid
upptogs af allehanda studier och
framförallt skönlitterära arbeten. Han skref
»Götz v. Berlichingen» i dess första
form. Det var under inflytande af den
Shakespearska diktningen detta väldiga
arbete blef till. Ämnet hade länge
sysselsatt hans lantasi. År 1773 utgafs
den. Den franska smaken var i
Tyskland, likasom öfverallt annorstädes, den
förhärskande vid denna tid, och man
skref dramer efter Moliéres och Cor-

l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free