Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt hvad konsthandlaren meddelade
mig. Därefter gjorde jag taflan med
tämplet, och äfven denna köptes, så
snart den ut bjöds till salu. Jag blef
djupt intresserad och beslöt måla en
tafla med de noggrannaste
enskildthe-ter. Tämplets inre stod lika klart för
mitt minne, som om jag lämnat det
dagen innan jag målade det. Målningen
köptes, men konsthandlaren kunde eller
ville inte säga mig köparens namn.
En dag, kort tid därefter, satt jag
på museet och drömde i mumiens
närhet. Småningom återkom jag till mig
själf. I det jag halft reste mig
fast-nitades jag vid min plats af en skön
målning, som jag aldrig skall förgäta.
Den tycktes mig i förstone vara blott
en annan syn, men af vida större lif.
Inför mig hade jag prinsessans
välbekanta hvilande gestalt, omsluten af
ett inveckladt dekorerade hölje af
ebenholts och guld. Hon såg upp
med sina mörka, outransakliga ögon.
Men genom glaset varsnade jag en
annan gestalt. En lefvande kvinna
stod på andra sidan glaslådan och
betraktade den stumma gestalten där
nere. Hon var lika tyst som Faraos
dotter. Hon var iklädd en läderfärgad
tailor-ntade-dr^kt. Hon var reslig, och
sömmerskans konst framhöll de
behagfullt bugtade linierna af hennes yppiga,
men ungdomliga växt. Ljuset
ofvan-ifrån kom hennes bruna, löst friserade
hår att blänka. Rundt om hennes
hufvud framstucko de spridda lockarna
i vågor af poleradt guld. Jag
betraktade denna scen länge och oafvändt.
Den underligaste af känslor fyllde mitt
bröst. Slutligen förmådde jag ej längre
behärska mig, utan gjorde en rörelse.
Förtrollningen var borta. Hon lyfte
långsamt sitt hufvud, och våra ögon
möttes 1 Store Gud! Inför mig stod
mina drömmars prinsessal De stora,
lysande Ögonen, de fint tecknade
ögonbrynen i bågform, den raka näsan, de
krökta, röda läpparna, den ovala
hakan, den mörka, genomskinliga huden
— i hvarje särskildhet var hon
densamma. Hennes ögon vidgades då
hon såg på mig. Ett uttryck af
häpnad bredde sig öfver hennes anlete,
och innan jag hann samla mina
förvirrade tankar var hon borta.
Från detta ögonblick gjorde jag till
mitt lifs uppgift att utforska hvem hon
var, ty hon tycktes vara själfva
nyckeln till alla mina dimmiga
hågkomster. Med detta i sikte målade jag
hennes porträtt. Målningen talar för
sig själf. Jag inlade hela min själ i
arbetet.
Sedan jag nu berättat historien om
det verkliga, vill jag förtälja historien
om det overkliga. Denna historia har
bildats för mig alldeles så som barn
sätta ihop byggnadsblock — först en
del, sedan en annan. Slutligen hade
hopfogats, och jag vill berätta historien
fullständig och afslutad, emedan jag
önskar att ni råder mig såsom vän och
vetenskapsman.
Under denna tid, som så längesedan
svunnit, var min fader bildhuggare.
Han anlitades af den store Farao för
tämplet. Då jag var barn tog han mig med
sig till arbetet och mina tidigaste
hågkomster äro af lekame bland
bildhuggar-nes stenaffall. För att roa mig gjorde min
fader åt mig små verktyg hvarmed jag
kunde hugga sönder de krossade
sten-skärfvoma. Han lade snart märke till
mitt arbete, och de öfriga bildhuggame
talade därom. De undervisade mig
och jag utvecklade hastigt stor
skicklighet. Man faste uppmärksamhet på
mig hos själfve Farao, som gaf mig
lärare, h vilka invigde mig i all
egypternas visdom. Bland dem fanns en
man, öfverstepresten, hvilken blef en
andra fader för mig och älskade mig
som en son.
Gång efter annan kom Farao för att
skärskåda mitt arbete. Han var
tillfreds därmed samt skänkte mig
dyrbara dräkter och smycken. I det
faraonska palatsets gemak mäjslade jag
bilder af Farao och hans folk, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
