Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årligen. Dock existerade ett enligt
förmenande obegränsadt förråd af kväfve
i den jorden omgifvande atmosfären,
och vetenskapen föreslog att man borde
anlita detta lager för att lifnära
människomassorna.
Kväfvet i sitt fria atmosfäriska
tillstånd var af ingen nytta såsom användt
på hvetets växtlighet, men tack vare
den elektricitet, som alstras af de i
många bergsland så ymnigt
förekommande vattenfallen, kunde det
omvandlas i fast form för praktiska ändamål.
Kostnaden för ur luften medelst
vattenkraft framställda nitrat uppgick till
inemot 25 .dollars per ton, ett belopp
som höjdes till 130 dollars vid
användning af ångkraft. öfverspända
människor hade ofta tillvitats att bygga
luftslott, men nu föreslogs det helt lugnt
att lifnära kommande generationer från
spannmålsupplag i luften.
Såsom det redan antydts föranledde
dessa projekt många utläggningar, ehuru
vi knappast våga försäkra att det
upptogs på allvar.
• • •
På grund af bristande exakta
uppgifter är det vid den tid, då detta
skrif-ves, omöjligt att afgiva något utlåtande
öfver sir William Crookes’ och mr.
Herbert Bonsel’s stridiga anspråk på
företräde. Nog af — värkliga
begynnelsen till katastrofen var den middag,
som markisen af Surrey gaf för ett antal
rika män, tillhörande staden London,
och vid hvilken mr. Bonsel var
hedersgästen.
Middagen på Hotel Cecil.
I början af april år 1900 afiseglade
en ung man vid namn Herbert Bonsel
från New York till England. Han säges
hafva varit född i Coldwater, Michigan
samt arbetat som vanlig handtvärkaxe
på Edison’s värkstäder i Orange, New
Jersey.
Det synes som om han där ej
lyckats till sin belåtenhet och sedan han
försökt intressera New York-borna för
sina experiment återvände han till
Coldwater, där han någon tid arbetade i
en vagnfabrik. Bonsel’s erfarenhet i
allt hvad maskineri hette ådrog sig
chefens uppmärksamhet och åstadkom
mellan dem båda en vänskap som
slutligen ledde till att Bonsel åtminstone
delvis invigde den andre i sin
hemlighet. Hindret, som reste sig mot
framgång, bestod hufvudsakligen i bristande
pänningmedel, ty experimenten voro af
det dyrbara slaget.
Bonsel’s chef, hvars namn är obekant,
tycktes hafva fått ihop ett litet
syndikat, som förskotterade en viss mängd
kapital och därigenom satte den unge
mannen i stånd att å nyo fresta sin
lycka i New York. Ännu en gång voro
hans ansträngningar att intressera New
Yorks kapitalister förgäfves, och
därför reste han i april till England.
Bonsel’s olycksaliga stjärna var i
uppgående. Han gjorde bekantskap
med den rike markisen af Surrey, som
vardt högeligen intresserad för den
unge mannen och hans experiment.
Markisen öfvertog Coldwater-syndikatets
förbindelser, betalade åt medlemmarne
tiodubbelt af hvad de tillsatt, och förde
Bonsel med sig till sin egendom på
landet, där den ungdomlige
vetenskapsmannen, som nu hade storartade medel
till sitt förfogande, dref sina
forskningar mot framgången med förunderlig
snabbhet.
Vi höra intet af honom förrän i
december samma år, då markisen af
Surrey till hans ära gaf en middag på
Hötel Cecil, till hvilken tjugu af
Englands rikaste män voro inbjudna. Denna
fästlighet blef känd under namnet»
Millionärernas middag», och fastän åtskillig
nyfikenhet väcktes till lif angående dess
syfte och åtskilliga tidningsnotiser
inne-böllo anspelningar på dennsamma, var
det ingen som ens tillnärmelsevis anade
sanningen. Markisen af Surrey
presiderade med Bonsel vid sin högra och
Londons lordmayor vid sin vänstra sida.
Till och med de magnater, som sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
