- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
520

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin komiska underskrift och adress
innebär det djupaste allvaret af dem alla,
då det vänder sig mot en kräftböld.
»Acksjonera» äro dock ej det
ursprungliga onda, utan får man söka detta i
den öfverproduktion, som framkallar
och nästan nödvändiggör dem, i
tryckning af tusentals exemplar utöfver den
behöfliga upplagan, hvilka till följd af
sin relativa billighet tryckas för
»acksjonera». Kommer så därtill den fria
bokförläggarevärksamheten,
bokförläg-garevärksamheten utan nödiga
förutsättningar, endast på grund af Guds
försyn. Dess följder skildras så:

»Och så beger sig den ena större eller
mindre farkosten efter den andra med mer eller
mindre bristfällig utrustning, med mer eller
mindre oerfaren styrman ut på det oroliga
hafvet; de äro ej alltför många, som hinna
hamnen; om de Öfrigas öde får man en
antydan genom vrakgodset, som då och då kastas
upp på stränderna — af Blasieholmen.

Boktiggeriet är ett obestridligt ondt,
som tär på bokrörelsen, och det
förvånar därför ej, att F. går strängt
tillväga däremot. Nära därmed
sammanhänger frågan om friexemplar till
pressen. F. kan nog hafva rätt, då han
expedierar sitt mellanhafvande med
denna den tredje statsmakten på
vederbörliga tre rader, så lydande:

Frågan om i hvilken utsträckning
friexemplar böra lämnas till tiduingar anser jag mig
ej här böra behandla, då af flere skäl
svårligen några allmänna regler här kunna uppställas.

Det kan ej falla mig in att
anmärka mot honom, att han så lätt
behandlar detta, men hans »böra»
visar nogsamt, att han har sin egen
bestämda tanke härutinnan som i alla
andra till ämnet hörande saker. Det
är nog med honom som med hans
kolleger, att de finna ämnet ömtåligt
och därför halka öfver det med lätt
hand. Genom F:s hänvisning till en
artikel i Nya Bokhandelstidningen kan
man dock gissa sig till hans
tankegång. I denna artikel påvisas, huru
föga nytta, för att ej säga mera,
bok-rörelsen har af att skänka s. k.
recen-sionsexemplar till landsortstidningar, de

där ibland äro förklädda i flere
skepnader och på så sätt erhålla flere ex., »hvilka
användas till utlåning under olika
former». Det är en offentlig hemlighet,
att en viss spänning råder äfven
mellan bokförläggame och
huvudstadstidningarna. De förra anse sig med rätta
kunna fordra, att åtminstone de bättre
alstren och i synnerhet originalen bli
omnämnda, välvilligt eller motsatsen,
blott de ej lämnas åt glömskan. Det
senare sker dock ganska ofta. Förläggame
ha visserligen sitt sätt att låta resp.
tidningar känna deras missbelåtenhet,
men detta ökar blott spänningen, som
kommer att fortfara, tills någon
öfver-enskommelse kan ske. Det vore bättre,
ju förr den komme till stånd, skulle den
ock mynna ut i: inga recensionsexemplar
gratis 1

* * *

Vid skiftet mellan nittonde och
tjugonde seklen ha plötsligt symptom till
en ny skandinavisk rörelse visat sig.
Detta kan från en viss synpunkt ej
annat än förvåna. Det måste förvåna,
att man intet lärt och allting glömt af
historiens vittnesbörd om danskames
deltagande och insats i händelserna i
Norden, vare sig man tänker särskildt
på Kalmarunionens dagar eller på de
följande seklen med deras ständiga
stridigheter eller på den skandinaviska
rörelsen vid 1800-talets midt. Hvem har
varit den angripande, hvem har velat
spela första fiolen? Finns egentligen i
det hela något enda drag, som kan
ge anledning och mana till att nu söka
intimare bekantskap med den »smidige
och fintlige danske Henrik»? Man går
till och med så långt i missledd
unions-känsla, att man föreslår såsom symbol
och ledstjärna för rörelsen uppresande
af en jättestaty öfver drottning
Margareta. F. yttrar därom följande:

På det yttersta i dessa dagar har man på
danskt håll väckt förslag om att på gemensam
svensk, dansk och norsk bekostnad i södra
Sverige uppresa ett synnerligt dyrbart
minnesmärke öfver drottning Margareta. Man lärer
nämligen ämna tor all framtid förpassa den för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free