Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/VIEN AfcDRIG.
Jag ville önska jag kunde smycka
med hvit konvalje ditt svarta hår
och se’n dig tätt intill mig få trycka
och glömma sorgen och tro på vår.
Kring hals och axlar jag skulle vira
det mörka böljande hårets krans
och kyssa blommorna som det sira
och kyssa ögonens mjuka frans.
Emot din barm skulle se’n jag luta
min kind och känna dess vågor gå,
och mina ögon du skulle sluta
med dina smekande händer två.
Måhända blefve det då mig gifvet
att famna än som en tystnad sång
hvar bleknad strimma af sol som lifvet
lät skina öfver min väg en gång.
Och kanske då att jag kunde glömma
allt smärtans sugande ve en stund,
och kanske finge jag stilla drömma
en härlig, lycklig och hel sekund.
Men aldrig än så som dröm den formar
en dag, en timma af lifvet gick,
förödt, förtrampat ha nattens stormar
hvar knopp som hoppet af solen fick.
Och du är borta, och rundt kring håren
ej mer min slinga jag lägga får —
se, hvit konvalje är barn af våren,
och höstens rägn mot min ruta slår.
Moritz Marcus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
