Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I januari hade han fått veta att en
gammal bekant till honom dött nere i
Haag och att den samling af
kuriositeter, han lämnat efter sig, skulle säljas,
och det var denna till utseendet
betydelselösa lilla omständighet, som
beredt honom den lyckan att skriftligen
— hittills endast skriftligen — försäkra
en af denna stads mest framstående
damer om sin tacksamhet och kyssa
hennes händer. Två, tre gånger hade
han till och med dristat sig till att
föra brefvet till sina läppar — sitt
eget bref, som hon skulle öppna. Man
tänkte icke ostraffadt på Mercedes van
Musschenbroek. Hon hette Mercedes
och var från Spanien, fast hon gift
sig in i en gammal köpmanssläkt i
Haag, hvilken släkt haft en och annan
medlem som öfverraskat världen med
att icke bry sig om pengar, när det
gällde äktenskap.
Jägmästaren visste att detta sätt att
gå till väga väckte förvåning, ty tvärt
emot ifrågavarande familjs vilja, hade
hans egen bror, hvilken förstört allt
hvad han ägde på resor och allehanda
ungdomsdårskaper, hemfört en liten
fröken van Musschenbroek som brud.
Hon var mycket betagen i den — för
öfrigt vinnande — galenpanna, som
hennes anförvandter haft så svårt att
försona sig med, men fast hon dog
ung, hann hon ge dem rätt i mycket.
Hennes man, som icke heller lefde så
länge, blef ej klokare med åren, och
om den yngste af de två efterlämnade
sönerna också artade sig väl, hade det
funnits en tid, då det icke var möjligt
att säga detsamma om den äldre, som
gått så troget i sin fars fotspår att
äfven han äktat en Musschenbroek.
Där upphörde emellertid likheten.
Genom sitt giftermål trädde sonen i
besittning af en kaffeplantering på Java, och
det ville synas som om han satt inne
med de största möjligheter att komma
alla onda spådomar på skam som
exem-plarisk make och familjefar.
Denna förändring till det bättre
gladde icke endast familjen
Musschenbroek — ägaren till kaffeplanteringen
hade icke glömt sina anhöriga hemma
i Sverige. När han någon gång skref
till Yårås eller Uppsala, skämtade han
gärna en smula med sin omvändelse,
hvilken ej var mindre uppriktigt menad
för det, och under instundande
sommar — man skref 1898 — väntade
jägmästaren aflägsna gäster till sin
gamla gård, där han kunde fira en
liten högtidlighet det året. Den
sextonde juli fyllde han sjuttio år.
Brorsonen hade redan lämnat Java
med hustru och barn, och det var
lätt att räkna ut, när de skulle vara
hos Musschenbroekarna, hvilka till
största delen uppehöllo sig i Amsterdam.
Det var blott dona Mercedes,
(jägmästaren hade en svaghet för att säga
— och skrifva — dona Mercedes) som
bodde i Haag, och hon var änka sedan
något mer än ett år tillbaka, hvilket
säkerligen klädde henne. Svart hade
alltid klädt henne — i synnerhet mot
violett — och det var ingen hädelse
att tro att hon tröstat sig.
Musschenbroek hade aldrig varit rolig, det
kunde man i allmänhet inte säga om den
släkten, hon tillstod det själf i ett af
de små bref, som lågo i
skrifbordslå-dan, men där var det bara fråga om
en svåger till henne, en gammal
enstöring, som haft ett helt litet museum
hemma hos sig, hvilket såldes efter
hans bortgång. Hon hade sändt en
lista på alla de olika numren till Yårås
och varit nog älskvärd att köpa
statyn, offerskålen och bönkvarnen på
uppdrag af en aflägsen frände och vän.
Ingen visste bättre än hon hvad som
kunde intressera honom. Många
minnen voro förknippade med den
förgyllda bilden, som hamnat i
kuriositetssamlingen sedan dess rätte ägare
hals öfver hufvud begifvit sig till
Ceylon, där han dött i ett kloster, stiftadt
af anhängare till Buddha.
Det händer underliga saker och det
underligaste af allt var att man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
