Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE TRAPPA I VATIKANEN.
hans befästade slott, röfvarne stupade
eller togos till fånga. Exemplet
verkade, provinsen rensades från banditer,
och de öfvermodiga herrarne funno för
godt att underkasta sig
ordningsmakten. -— Den glädje, som provinsens
fredliga och hederliga befolkning (ty
det fanns naturligtvis också en sådan)
erfor öfver befrielsen från
röfvareväsen-det, mötte en motsvarande
tillfredsställelse hos både den neapolitanska och
den romerska regeringen, hvilken
senare skyndade att begagna den unge
Peccis administrativa förmåga på andra
håll, först i Spoleto och sedan i
Perugia, där han lade i dagen samma
utmäikta egenskaper och vann allas
beundran och tillgifvenhet för sin
vandel, sin välgörenhet, sin omutliga
rättvisa och sin okufliga
energi.
Emellertid kallades han
snart till andra värf. Han
sändes såsom påflig nuntius
till Briissel, där han vann
Leopold I:s synnerliga bevågenhet,
men hans hälsa tålde ej vid
klimatet, och han återvände till
Rom efter att ha gjort en
vetenskaplig och politisk
studieresa genom en del af Europa.
Det antogs allmänt, att han
genast skulle få
kardinalshatten, men Gregorius XVI dog
innan hans redan beslutade
utnämning offentliggjorts. Först
sju år senare skedde detta (9
december 1853). Under hela
denna tid och ända till året
före Pius IX:s död stannade
han, såsom redan nämts, i
Perugia, som i likhet med
kyrkostatens öfriga provinser
under tiden politiskt införlifvats
med konungariket Italien.
Kardinalen hadenaturligtvis genom
hela sin hållning protesterat
mot detta sakernas nya
skick, men det hindrade
ej att han med artighet och
påfallande nöje mottog hos sig
officerarne af den italienska garnisionen och
de högre civila auktoriteterna, när dessa
genom bildning och takt voro i någon
mån framstående och visste uppskatta
kyrkofurstens tolerans.
Det var denna visade tolerans —
byggd på en vidare syn än den vanliga
öfver hvad som förgängligt och hvad
oförgängligt är i världens och rikenas
öden — som vid det nya påfvevalet
gjorde hans kandidatur erkändt behaglig
för italienska regeringen. Men så stort
och allmänt var ock inom konklaven
erkännandet af kardinal Peccis
hängif-venhet för den hel. kyrkans sak, hans
hjärtefromhet och hans klokhet, med
ett ord hans öfverlägsenhet på alla
områden, att det från den extremt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
