- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
299

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN OLYCKLIGASTE KVINNA PÅ JORDEN

inte ens den minsta krusning på lifvets
ocean. Öfverallt lugn.

Och detta har nu räckt i fem år och
hotar att räcka hela min lifstid. O,
himmel, haf medlidande med mig! Den
förskräckligaste af alla plågor,
ledsnaden förtorkar mig, förbränner, förtär mig.
Barmhärtighet 1 O, jag ville så gärna
afstå från mina hästar, mina inkomster,
min betjäning, mitt baroni, min man,
min man som jag älskar. Jag ville gifva
allt, ja, allt för att ännu en dag kallas
Zerlina, för att få beträda scenen, för
att få skåda publiken, höra den jubla,

299

förtjusas, hvissla, tjuta. På ena sidan
höra: »Lefve Zerlina!» och på den
andra: »Ned med Zerlina!»

Eller om himlen hellre ville unna mig
en annan ynnest, nämligen att åter få
blifva syfröken och att se Adolf eller
Carl eller Gustaf kasta sina blickar på
andra fruntimmer.

Eller om allt detta är omöjligt så
låt, o himmel, åtminstone min man bli
mig otrogen. Låt mig få öfverraska
honom vid en rivals fotter, ty detta lugn
är odrägligt; det gör mig till den
olyckligaste kvinna på jorden.

PÅ VERANDAN.

Hon ser mig ej. Förtrollad dröjer jag
vid älsklig syn, som brutit hjärtats pansar:
en fin profil med långa ögonfransar
och källans klara lugn i rena drag.

Den fagra bild af kvinnligt, ljuft behag
ger himmelsblått relief och vårgrönt kransar,
och rankors veka släkt behagfullt dansar
i silkesskir vid Eolsharpans slag.

Hon spritter till — vid rutan ser sin vän,
en skiftning öfver källans spegel drager
af sommarljus och solstrålslek så fager.

Hon fram sig böjer — leken varar än,
två röda körsbär bjudas mig — de glimma,
och plötsligt rutans klara sidor imma . . .

M. Lagerberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free