- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
320

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionen till för att illudera som den
öfvermåttan skarpsinnige detektiven,
hvilken ser och hör allt och bara
däraf att vännen saknar en knapp i
västen, gissar att hans hustru flyttat
på landet. (Hvarför uppger han inte
också stället, dit hon rest?) Det
fordras skärpa i repliken, en apparition,
som hypnotiserar — Knut Nyblom ser
i hvardagslag helt gemytlig ut — och
så bör inte Sherlock ha tenor. I
begreppet tenor ligger något älskvärdt,
ofarligt, som inte passar in på en
människa, hvilken upptäcker och
straffar brottslingar. Jag kan inte tänka
mig Arvid Ödmann i stället för
stads-fiskal Stendahl under gatukravallerna i
vår hufvudstad.

De andra, som spelte med i stycket,
var det synd om, särskildt fru
Fahl-man och hr Laven. Herr Hagman
roades af förbrytarkungen, spelte den
med imponerande allvar. En mindre,

rödhårig bof gafs af hr V. Lundberg
med effekt till skratt.

Pjäsen gjorde stor verkan på
skolungdomen. Och äldre personer tyckte
kanske, det var roligt att bli påminta
om den tid, då de älskade
röfvaräfven-tyr.

Bearbetningen på Svenska teatern
var den danska af Walter Christmas,
den på Folkteatern af »Bob». På
Folkets hus hade man den riktiga
upplagan, Gilettes dramatisering af Conan
Doyles roman.

Och nu nog om denna epidemiska
pjäs, föremål för så många
teaterdirektörers ekonomiska trängtan.

Hade man inte lust att skåda de
lockande individerna »Igeln», »Stryparen»
och »Haltefan», ville man se verklig
konst, gick man till Dramatiska teatern,
där Dumas’ »Falska juveler» upptagits.

Du skall inte tro, att hr Fredrikson
är sjuttio år. Det är förtal. Så som

1
l 1 i

Olausson, foto.

SCEN UR SHERLOCK HOLMES.
Herr V. Lundberg.

Herr Barcklind.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free