Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom har man funnit atl Mars
roterar kring sin axel på 24 tim. 37
min. 23 sek., alltså är Marsdygnet
blott en halftimme längre än jordens;
detta är en egendomlig likhet mellan
jorden och Mars.
Men en mycket viktig skillnad från
jorden företer Mars. På grund af sin
mindre volym, är tyngden på planetens
yta mindre än hos oss, så att ett kilo
förflyttadt till Mars, skulle där ej väga
mer, än tredjedelen, beroende på, att
planeternas dragningskraft står i
proportion till massans storlek. Allt
arbete blir därför lättare att utföra på
denna planet, och det skulle ej möta
någon svårighet för en människa att
därstädes lyfta 200 kg.
Detta kan äfven förklara, huru de
eventuella invånarne kunnat vara istånd
att utföra sina ofantliga
vattenlednings-arbeten.
Hvart fjortonde år kommer Mars
jorden närmast under några månader,
beroende på dess banas
oregelbundenhet, och under dessa tider hafva de
viktigaste upptäckterna blifvit gjorda.
Senast inträffade detta åren 1877 och
1892, då planeten befann sig på 5
millioner mils afstånd från jorden, en
väglängd, som ett iltåg skulle behöfva
något mer än en mansålder för att
tillryggalägga.
Vid ett sådant tillfälle synes
planeten i en tub, som förstorar 60 ggr,
lika stor som fullmånen synes för blotta
ögat, hvarför man då lätt urskiljer dess
utseende. Men några detaljer
framträda ej, förr än vid den allra största
förstoring nutidens fulländade
instrument förmå åstadkomma.
En kort beskrifning öfver dessa
instrument och deras användning, kan
här vara på sin plats, emedan det då
blir lättare att förstå upptäckterna på
Mars, och den ständiga bevakning
denna planet är föremål för från de
flesta observatorier, för att genast
anteckna skeende förändringar.
En astronomisk tub är ett till sin
teori mycket enkelt instrument, ett
långt rör, i hvars bortre ända sitter
en stor lins (objektivet) som alstrar en
bild af det observerade föremålet,
hvilken bild förstoras af en i den andra
ändan befintlig liten lins (okularet),
genom hvilken astronomen ser.
Ju större objektivet är, desto
ljus-starkare blir himlakroppens bild, och
ju längre dess brännvidd är, d. v. s.
ju längre tuben är, desto starkare blir
förstoringen.
Det gällde alltså att konstruera stora
tuber, och härvid ha amerikanarne,
liksom i mycket annat, kommit före
den gamla världen, då en optiker Clark
lyckades slipa linser som voro ända
till x meter i diameter.
Clark och hans medarbetare Karl
Lundin ha levererat flera dylika
jättetuber till olika orter i Amerika, och
resultatet har varit lysande, enär man
ofta vid första blicken i de nya
tuberna upptäckt nya företeelser, som
förut voro okända.
De största observatorierna äro f. n.
Lickobservatoriet i Californien, samt
Harward College vid Boston, hvilka
båda bekostats af rika dollarfurstar.
Det är dock ej ensamt
instrumentens storlek, som gör dem så
förträffliga; den omgifvande atmosfärens
klarhet spelar den största rollen, dels
därför, att luftens innehåll af vattenånga
ofta göra bilderna suddiga, dels
därigenom, att de öfre luftlagren ständigt
befinna sig i dallring, hvilket äfven
gör bilderna darrande och oklara och
att denna otydlighet tilltager vid
starkare förstoring, hvarför densamma ej
kan uppdrifvas längre än till 2,000 ggr.
Detta är anledningen till, att flera
observatorier blifvit uppbyggda på
otillgängliga bergspetsar i Amerika, t. ex.
i Arizona på Flagstaff berget och i
Peru på Arequipa, hvilka båda
utmärka sig för sin klara luft.
I Europa äro de för
Marsforskningen afsedda observatorierna förlaggda
vid Medelhafvet i Nizza, Milano samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
