Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Omringade! Af Detlev von Liliencron. Öfvers. för Varia af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
VARIA
alla forten i hela omkretsen. Utan
uppehåll rullade kanonernas åska i
fulla två timmar. Och medan
granaternas ymnighetshorn tömdes tego vi
stilla likt skolgossar, för hvilka man
håller en vredgad straffpredikan.
Hos oss den ständiga natten,
därborta det ständiga, dånande helvetet
och blixtarnas urhem. Hos oss
stillhet, därborta feberaktig oro.
Projektilerna, ofta lika långa och
tjocka som fullväxta pudlar, såsom
en bredvid mig liggande musketör
kallade dem, och med en svans af eld
efter sig, gjorde oss emellertid föga
eller ingen skada — de sprungo sällan
sönder på den uppblötta marken.
Plötsligt afstannade kanonaden utan
någon öfvergång i ett lugnare och
långsammare skjutande. Dödstystnad
här och därborta, och mörker här och
därborta.
Några minuter godt lågo vi med
återhållen andedräkt, lättade genom
upphörandet af det ohyggliga käbblet,
som larmat våra öron fulla — lågo
där i spännande väntan. Hvad
kommer väl nu?
Och en kvart kunde icke ha gått,
förrän ljus visade sig öfverallt i
kase-mattluckorna: ett vidunders tusen
ögon. Än tycktes dessa ögon sluta
sig, än öppnade de sig, allt eftersom
ljusskenet för några sekunder skymdes
eller icke skymdes af brådskande
manskap, som gick förbi därinnanför.
Hade vi kunnat se efter nogare och på
närmre håll, skulle vi i fortens
samtliga rum hafva upptäckt ett rörligt
vimmel af soldater, ränselpåsättande,
sabelomspännande,
patronköksfyllande — och hvad annars som
förekommer vid detta jäktande om hvartannat,
då trupper skola träda ut på
kaserngårdarna till afmarsch.
Åter arbetade telegrafen, och där
kom ordern: eld tillåten.
I den första, tidiga morgonstunden
erhötlo vi genom fienden själf
noggrann kännedom om, hvar han äm-
nade stångas. Och det var just den
härafdelning jag tillhörde, som
skulle mottaga första stöten. ,
Vi intogo raskt de ställningar, som
vi för inträffande behof redan förut
öfvat oss med för att på denna punkt
hålla motståndaren stången. Han
utvecklade sig med stor hastighet.
I den första ursinniga
sammandrabbningen blefvo några af våra
långt framskjutna, starkare poster
kastade öfverända, men framemot
middagstiden voro de återeröfrade med
bajonetterna. Fram och åter, utan att
någondera parten ens bitvis vann
terräng, hade slaktningen rört sig hela
dagen. Endast det hade vi ernått, att
fienden trots ständigt förnyade
fram-storrnanden icke lyckats bryta sig
igenom.
Från befälhafvaren ända till
horn-blåsaren härskade hos oss blott en
tanke: att icke under några
omständigheter släppa fram de påträngande.
Äfven från belägringskedjans
aflägs-naste punkter hade hvad som kunde
umbäras sändts oss till understöd.
Klockan sju. Min bataljon låg
bakom en by för att andas ut. En
adjutant bragte order, att vi skulle draga
oss tillbaka till en landtgård, som,
inhägnad af en mur, låg omkring
tvåhundra steg bakom oss, sätta oss fast
där samt hålla denna position natten
öfver till sista man.
Bakom oss åter lägrade sig de våra
på höjderna. Genom denna rörelse
trädde vi, isolerade, i förgrunden.
Elden hörde upp öfver hela linien,
och öfverallt, hos vän som fiende,
kokade fältkitteln i ostörd ro.
Hvad som skulle uppnås, var
upp-nådt. Vår järnring kring det
svällande träet hade hållit.
Ständigt anlände ny undsättning och
förstärkning, och sålunda borde äfven
den följande dagen kunna synas oss
säker.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
