Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Gina Ranjicic — zigenarskaldinnan. Några drag ur ett äfventyrligt lif. Af Sigurd P. Sigurdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GINA RANJICIC - ZIGENARSKALDINNAN.
NÅGRA DRAG UR ETT ÄFVENTYRLIGT LIF.
Af SIGURD P. SIQURDH.
(KÄLLA: DR. HEINRICH VON WL1SLOCKI —
O
A r 1890 fick den bekante
zigenar–^- forskaren, dr Heinrich von
Wlis-locki, af en serbisk
konsulatstjänsteman veta, att i Essek i Slavonien
uppehöll sig en zigenerska, hvilken
själf författat och nedskrifvit
mer än 250 dikter. De båda herrarne
uppsökte zigeneirskan i fråga, då en
gammal, rynkig zigenarkäring, men
om hvilken de fingo en annan tanke,
då hon började berätta dem sitt lifs
historia.–––-
Denna kvinna var Gina Ranjicic, en
af de märkligaste zigenerskor, som
någonsin lefvat, och i hvilken
eftervärlden, om hon varit barn af ett annat
folk, om hon lefvat under andra
förhållanden och om ej hennes skönhet
och bildning blifvit hennes lifs
förbannelse, nu skulle sörjt en af alla tiders
största skaldinnor.
Sitt födelseår kände Gina Ranjicic
icke. Hon tillhörde en vandrande
zi-genarstam från Serbien och sedan hon
förirrat sig från stammen, som för
stölder förföljdes af serbiska soldater,
kom hon som 12-årig flicka till
Belgrad, där hon upptogs af en armenisk
köpman, hvilken medtog henne till
Konstantinopel. Denne lät henne
besöka skolor och höll i tre år en tysk
huslärare för hennes räkning. Af
denne lärde hon sig läsa och skrifva
m. m., tills en dag köpmannens yngre
bror, Gabriel Dalenes, begärde
hennes hand och gifte sig med henne. Nu
lefde hon, som hon själf berättat, ett
lif i fabelaktig lyx vid sin redan
åldrige makes sida och började redan
nu skrifva armeniska, turkiska och
zi-genardikter.
AUS DEM IIvNEREN LEBEN DER ZIGEUNER.)
Siltt öde mötte Gina en dag i en ung
albanes, Gregor Ko radion. Under
föregifvanden — enligt Ginas senare
berättelser — att sultanen ärnade låta
döda alla armenier, förmådde
»Kipe-taren», såsom Gina alltid plägade kalla
Korachon, henne att fly med sig och
andra dagen efter hennes flykt med
albanesen sade denne åt Gina, att
hennes make, Gabriel Dalenes, blifvit
funnen mördad och hans skatter
röf-vats samt att Gina vore misstänkt för
mordet. Häröfver har aldrig bringats
ljus. Så mycket är säkert, att 1851 en
armenisk köpman vid namn Gabriel
Dalenes funnits mördad och att för
mordet misstänkts en flyktig albanes.
Gina yttrade sig aldrig häröfver. Men
något ljus i saken torde följande dikt
från denna tid lämna:
»Tre korpar sutto i ett träd.
Den ene högt från toppen såg,
den andre satt på grenen torr,
den tredje trygg i nästet låg.
Den förste högt från toppen skrek:
»en man som jag så skön och grann
på hela jordens rund ej finns
och icke heller finnas kan!»
Från grenen torr den andre skrek:
»Min ljufva brud, min älskling kär,
Så’n man, som han i toppen där
är äfven jag, det högt jag svär!»
Det höga trädets slanka topp
sig höjer sakta af och an,
med blod bestänks dess gröna blad, —
ej mer jag har en älskad man.
Ack osörjd dog min käre man.
Min »Kipetar» nu önskar stads:
»min skönsta prydnad vare du
att af din doft jag ensam gläds!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
