Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - När människan dör, upphör hon då att finnas till? Af Annie Besant. (Ur teosofisk tidskrift.) Illustrerad för Varia af Lydia Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR MÄNNISKAN DÖR, UPPHÖR HON DÅ A TT FINNAS TILL 91
hvad han påstod, hade fått sina bilder?
Öppnade h$n lådan och visade dem?
Visst inte; han svepte in sin låda i den
svarta duken och bar in den i ett rum,
dit inte solljus fick tränga in, ehuru
han påstod, att det ljust var solljuset,
som gjorde bilderna. Därför föreläde
man karlen såsom villkor, för att man
riktigt skulle kunna kontrollera, att han
kunde åstadkomma porträtt med
tillhjälp af solljuset, att han skulle göra
det i en öppen låda, och att hvar och
en skulle få taga ut och undersöka
hans plåtar för att öfvertyga sig om
att det icke fanns några gubbar på dem
förut. Ej heller finge han sedan gå
in i något mörkt rum och prata om
att "framkalla’’. Sd dum vore man
inte, att man lät narra sig af en så
fräck skälm och på ett så klumpigt
sätt! — Ja, under dessa kontrollvillkor
blef det mycket riktigt inga porträtt.
På samma sätt händer det ofta hos oss,
att personer, som ingenting veta om
de förutsättningar, under hvilka vissa
fenomen inträda, för kontrollens skull
förelägga omöjliga villkor — och sedan
yrka på, att fenomenen skola
åstadkommas inför deras ögon!
En teosof begagnar sig emellertid
sällan af den spiritistiska vägen för att
få reda på, hvad som ligger på andra
sidan döden, emedan han förmenar,
att det inte är bra för den ande, som
är på väg uppåt, att på detta sätt åter
bringas i beröring med jordelifvet, den
bör tvärt om sträfva mot att alltmer
lösa de band, som ännu binda den
vid jorden och dess lägre intressen, och
söka lyfta sig mot högre sfärer.
Dessutom tro vi icke, att de resultat, hvilka
ernås på spiritistisk väg, äro sådana,
att man till dem kan sätta full tillit;
de härröra nämligen i regeln från ett
allt för begränsadt område. Detta
beror nog helt enkelt därpå, att det endast
är de, som ännu stå jämförelsevis nära
den fysiska världen, som på detta sätt
kunna återvända dit och kommunicera
med de själar, som ännu äro kvar i
kroppen. Hvad de hafva att berätta
oss, påminner därför i viss mån om
reseskildringar af personer, som rest i
ett främmande land utan att hafva fått
tillträde till dess bättre, intellektuellt
högre stående kretsar — genom hvilka
de skulle ha kunnat få en riktig
inblick i landets verkliga och väsentliga
förhållanden — och som saknat
förmåga att lägga märke till annat än
jämförelsevis oviktiga detaljer, hvilka
detaljer de för öfrigt kanske ofta
uppfattat oriktigt.
Teosofien anser fastmera, att det
bästa sättet att utforska, hvad som
händer och sker på andra sidan döden,
består däri, att man tränar sig så, att
man själf kan verkställa dessa
forskningar genom att lämna sin egen kropp
och förflytta sig till dess högre sfärer
samt iakttaga förhållandena därstädes
och så föra med sig tillbaka hit exakta
insikter, hvilka sedermera kunna
bekräftas genom andras erfarenheter af
samma slag.
Det första, som frapperar den
forskare, som på detta sätt för tillfället
försatt sig in i förhållandena på andra
sidan, är, att de män och kvinnor, som
passeradt dödens tröskel, icke alls
undergått någon förändring, i och med
det att de aflagt sina fysiska höljen.
Deras tankar och lidelser, deras
känslor och intressen äro fullkomligt de
samma som förut. Döden förrättar
inga underverk. Alla de begär och
lidelser, genom hvilka en människa
hänger fast vid denna världen, tager hon
med sig öfver på andra sidan. Vi
be-höfva därför blott annalysera våra
intressen här för att kunna sluta oss till,
huru vi komma att få det där borta.
Det är detta faktum, som gör det till
något så utomordentligt viktigt för oss
att veta något om förhållandena på
andra sidan; den okunnighet, som
härvidlag råder bland det stora flertalet
människor, utöfvar ett det sorgligaste
inflytande på deras kommande lif
där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
