Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Om telepati. Af D:r I. Nisellgo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana fall, som bevismaterial för
telepatiens existens. Tre af dessa fall
återgifvas här i fri öfversättning.
Den 9 september år 1848 blef
generalmajor R., den tiden
regements-adjutant, mycket svårt och farligt sårad
vid belägringen af Mooltan i Indien.
Då han trodde sig skola dö, bad han
en af sina officerare draga vigselringen
af hans finger och skicka den till hans
hustru, som för tillfället vistades i
Perozepore på 150 mils afstånd från
Mooltan. Då jag, så berättar general
B:s hustru, natten till den 9 september
låg på min säng försjunken i en lätt
halfsiummer, såg jag alldeles tydligt,
huru min make svårt sårad bars bort
från valplatsen och hörde honom
tydligt säga dessa ord: Drag denna ring
af mitt finger och skicka den till min
hustru.» Hela den följande dagen
kunde jag ej glömma denna syn och
denna röst. Sedermera erfor jag att
general R. blifvit svårt sårad i slaget
vid Mooltan. Han tillfrisknade dock
efter sina sår och lefver den dag som
är. Men en tid efter belägringen hörde
jag af öfverste L, den officer, som
varit med om att bära bort min make
från valplatsen, att han verkligen
uttalat den ofvannämnda önskan rörande
ringen, och att han gjort det just vid
den tid, då jag i Perozepore hörde
hans röst.
Ett annat fall berättas af en d:r C.
Ede, som hört berättelsen af de två i
saken intresserade damerna själfva.
Lady G. och hennes syster hade
till-bragt kvällen hos sin mor, som befann
sig i fullkomligt normal
sinnesstämning och vid god hälsa, då döttrarna
lämnade henne. Midt i natten vaknade
den ena systern i ett plötsligt anfall
af skräck och sade till sin man: »Jag
måste genast fara till min mor, var
snäll och säg till om vagnen. Jag är
öfvertygad om att hon sjuknat.»
Sedan mannen förgäfves försökt
öfvertyga sin hustru om, att hennes
ångest härrörde från en drömvilla,
beställde han fram vagnen. Då denna
närmade sig moderns hus, där tvänne
vägar möttes, såg hon äfven sin
systers, lady G:s vagn köra dit; nu
frågade de två damerna hvarandra,
hvar-för de begifvit sig dit. Båda två
gåfvo samma svar: Jag kunde icke
sofva, emedan jag hade den bestämda
känslan att mor vore sjuk, därför ville
jag besöka henne. Då de fingo syn
på moderns hus, sågo de den gamla
damens kammarjungfru stående i
dörren. Knappast hade de stigit ur,
förrän flickan meddelade dem, att
deras mor plötsligt sjuknat och vore
döende, samt att hon uttalat en
brinnande önskan att få se sina döttrar.
En herr R. Foyer från Bath
berättar följande:
En sällsam händelse ägde rum på
hösten år 1879. Min bror hade rest
hemifrån på tre fyra dagar, då jag
en eftermiddag vid half sextiden till
min förvåning hörde honom helt
tydligt ropa mitt namn. Jag kände så
tydligt igen min brors röst, att jag
genomletade hela huset för hans skull,
men då jag ej fann honom och ju
dessutom visste att han befann sig på
mer än fyrtio mils afstånd från mig,
tillskref jag slutligen en villa af min
fantasi denna händelse och funderade
ej vidare på saken. Sjätte dagen
därefter, då min bror åter kommit hem,
meddelade han mig bland annat, att
han med knapp nöd undgått en svår
olyckshändelse. Då han nämligen
skulle stiga upp i kupéen, förlorade
han fotfästet och störtade, så lång han
var, ned på perrongen och endast genom
att hastigt sträcka ut händerna framför
sig lyckades han mildra tyngden af
fallet och slapp undan med en svår
förskräckelse. »Märkvärdigt nog», sade
han, »ropade jag ditt namn, då jag
kände att jag höll på att falla.» I
första ögonblicket fann jag ingenting
märkvärdigt i detta, men då jag frågade
honom när det händt, uppgaf han tiden,
som noga öfverensstämde med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
