Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Ibillning. Af François des Paillets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
i
1
j
l
Joseph Pavillon, som var ungkarl och
tjugufem år gammal, hade
förskräckligt tråkigt i Neuville i Touraine och
roade sig på lediga stunder med att
till tidsfördrif mystifiera sina
medmänniskor. Han var i sin genre en
verklig artist. En fiende till offentligheten
och ofantligt försiktig anförtrodde han
aldrig sina tilltag åt någon annan, ett
osvikligt sätt att aldrig blifva förrådd
och njöt sålunda alldeles ensam af den
komedi, som han spelade för sig själf.
Tack vare honom hade personer,
hvilka icke alls kände hvarandra,
kommit att korrespondera om de mest
obetydliga och oförklarliga saker; den
lokala pressen hade med beröm
omnämnt att en hospitalssäng donerats
af herr X., den gamle, snikne
miljonären, och denne hade efter ett
hederligt motstånd slutat med att ej kunna
undandraga sig denna frikostighet.
Upp-bördskommissarien herbergeradeen stor,
glupsk och våldsam hund, som skickats
till honom under föregifvande af att
den tillhörde finansministern, som nu
sedan två år oupphörligt lofvat hämta
djuret vid sitt nästa besök.
Herr Pavillon hade märkt att fröken
Olympe Thibaut ännu trots sina fyllda
fyrtio år vid högtidliga tillfällen bar
hattar, rikt garnerade med rosor, och
bluslif i ljusa färger. Han slöt däraf
att ett hjärta fortfarande klappade
under hennes en smula ofördelaktiga yttre
och hade nu roat sig med att kasta
en sinnesrörelse in i hennes lugna
tillvaro, liksom man kastar »smörgås»
på vattnet för att se dess vågor vidga
sig i växande ringar och föra deras
rytmiska slag ända in till stranden.
Hans offer, fröken Olympe, var ej
vidare förförisk, hon hade icke varit
vacker, då hon var ung, och åldern
hade icke förskönat henne, hon var
lång och mager med en profil, som
liknade en gets; hennes läppar
skuggades af ett par små mustascher. Hon
hade utstående ögon, var närsynt och
kisade, hon bar en urkedja med en
massa berlocker och en
ken gömdes en hårloci
världen tillhört någon
mor.
Hvarje morgon såg i
till Saint Firminkyrkan,
om hennes församling;
henne på Esplanaden, mar
på Storgatan, man träffad
allt.
Hon hade ingenting
hade alltid brådtom, ho
flera timmar åt inköpe
stump, var alltid redo at
samtal, underlät alldrig
bröllop eller en begral
barndop, höll från sitt
fönster öga på hela kvar
rade om alla, som gii
hos grannarna, gjorde
om deras toaletter, var ei
gom i fråga om skvallei
husliga skandaler, hvilka
de, men njöt af på sai
kort sagdt, hon var en
tig och ensam flicka.
Fröken Olympe hade
rad alla ömma erfarenh<
sin stränga karaktär, sin
liga förmögenhet och si
fysiska behag. Hon bega
af för att hos nästan kk
timentala utbrott och st
ej blott hvarje afvikelse f
utan till och med hvarj
rekt uppträdande.
Huru skall man då f<
icke slet sönder brefvet
i sin byrålåda, i hvilker
de sina järnvägsobligat
hon, då sömnen icke vi
åter steg upp midt i nai
det än en gång? Man
b£syjn]erligt, men kvinn
outgrundligt.
Nästa afton, då fröke
hem, öppnade hon sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
