Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - En lyckans guldgosse. Öfversättning för Varia af Chr. Engelstoft - Scenen, af Axel Berndtson - Herr Wingårds debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor, delade sig framför paret
och gled förbi dem.
Schröder fick hjärtklappning af att
se på dem och började darra.
Schröder ryckte upp sig, högg tag
i rockärmen på mannen bredvid sig
och drog honom med sig, fastän han
spjärnade emot, och de gingo förbi de
två människorna; då vände Schröder
plötsligt om, ställde sig framför dem
och hejdade dem.
»Ursäkta!» sade Schröder. Den
lille mannen slet sig lös och gick vidare.
»Ursäkta, min herre, det är en kvinna,
det är en dam ni slår», sade Schröder,
fastän han var mycket förvirrad och
rädd och icke vågade se på
våldsmannen och ej i hastigheten kunde hitta
på någonting mer att säga. Och han
började trippa.
»Martinius», sade då flickan,» ge den
där sjåaren en på truten, hvad rör
vårt privatlif honom?»
Schröder formligen gapade och
glodde af förvåning. Schröder svängde
rundt på fläcken som en snurra.
Schröder sprang så fort han kunde öfver
gatan till andra trottoaren i riktning
mot staden, tills han var alldeles andfådd.
De förföljde honom dock icke.
Schröder hade hunnit ända till
Tivoli, innan han hämtat sig riktigt.
»Om Buts skulle prygla Klara ibland,
när hon behöfde det», tänkte Schröder,
»men Klara var ju oemotsägligt en
dam ...
Men om jag hade pryglat Amalia,
hade gått upp till henne och hade
pryglat henne, då hon gick i Figaro med
skomakaren...
Så hade jag kanske haft henne att
dras med ännu.» Schröder blef varm
och helt glad vid tanken på att det ej
var fallet...
»Endast emedan det är en sann
olycka att vara gift med en dam utom
societeten ...»
Fullmäktigen Schröder bodde vid
Ahlefeldtsgade, men tog vägen kring
Peblingesöen för att rätt känna hur fri
och lycklig han var.
Schröder rätte ut sig och sträckte sig i
sin säng i det han drog upp täcket
ända till nästippen och höll nästan på
att knäppa ihop sina händer och tacka
Gud för att han förblifvit ungkarl och
ej hade fått Klara.
Herr Wingårds debut.
Några nya program har jag sedan
sist att omtala. Först å Vasateatern,
den kvällen Gunnar Wingård gjorde
sin entrée inför Stockholmspubliken.
Som förpjes gafs en liten 1 aktare
»Nejlikan» af den unge italienska
diktaren Ugo Ojetti. Det är från en palett
med bjärta färger författaren öst och
den koncentrerade handlingen skulle
egentligen räckt till för ett
helaftonstycke, men italienarne älska nu engång
icke långa utläggningar och betänklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
