Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
21 Juni.
Två män gingo upp i templet för att bedja, den ene
en farisé och den andre en publikan.
Luk. 18: 10.
land dem som besöka Herrens hus finnas många, hvilka
ty värr icke gå dit för att bedja, såsom både fariséen och
publikanen gjorde, utan för att fördrifva tiden eller af gammal vana,
eller kan hända därför att de hafva någon syssla inom
församlingen, som påkallar deras närvaro. Somliga gå dit för att
glädja predikanten och andra för att klandra både predikant och
predikan.
Bland dem som besöka Herrens tempel för att bedja, möta
vi antingen fariséen med den högburna pannan och det
själf-belåtna jaget, eller ock den förkrossade publikanen, som ur djupet
af sitt hjärta ropar: "Gud, misskunda dig öfver mig, syndare".
A ena sidan frambäres ett kainsoffer, där det saknas erkänsla
af skuld och synd, och å andra sidan ett abelsoffer, som vittnar
om behof af en försoning för hans synder. Träffa vi dessa
båda efter deras tempelbesök, skola vi snart se hvilkendera, som
hade största nyttan af sin andaktsöfning. Den ene går bort med
samma stolthet och stora fordran på andras uppmärksamhet och
vördnad som förut, under det att den andre går hem rättfärdigad.
Den ene är sig själf nog; den andre "vill ingenting annat veta
än Jesus Kristus och honom korsfäst". Den ene slog sig för
sitt eget bröst, dömande sig värd döden, under det den andre
slog sin fallne broder, genom att utpeka honom som en usel
stackare, ovärdig en plats i Guds rike. Den som dömde sig
själf blef af Herren rättfärdigad, under det den andre blott i
sina egna ögon är rättfärdig och from. Var flitig i dina
tempelbesök, men gå dit i en ödmjuk sinnesstämning; bed, men ej i
själfviskhetens, utan i Jesu Ande och sinne, på det att ditt offer,
"ett ödmjukt och förkrossadt hjärta", må blifva mottaget med
välbehag af din frälsnings Gud. "Han står emot de högfärdiga,
men de ödmjuka gifver han nåd."
Tag bort allt köttsligt öfverdåd,
Allt högmod ur mitt sinne.
Du gifver de ödmjuka nåd;
Du så, o Gud, mig finné!
Att nyttja rätt de pund, jag fått,
Du värdes själf mig lära,
Och för allt gjordt och njutet godt
Ge dig allena ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
