Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 September.
Människosonen har icke kommit för att låta tjäna sig,
utan för att tjäna.
Matt. 20: 2.".
^"ngen af oss kan lefva ett ädelt och skönt lif med mindre han
lefver för andras väl och lycka. Från lifvets upprinnelse, under
dess förlopp och vid dess utslocknande äro vi alla mer eller
mindre beroende af hvarandra. "Ingen lefver sig själf." Det
mänskliga lifvet är en sammansättning af ömsesidigt beroende.
Och ju längre den enskilda människan hinner i personlighetens
utveckling och allmännyttig verksamhet, dess större välsignelse
lämnar hon i arf åt kommande släkten. Den rena, varma,
uppoffrande och tjänande kärleken afspeglar himmelens höghet och
skönhet och vinner själar för Guds rike.
Det berättas om Napoleon, att han en kall vinterdag mötte
på en trång väg några arbetare, som buro tunga stockar, och
att när dessa beredde sig att lägga ned de tunga bördorna för
att lämna bekväm väg åt kejsaren och hans lysande sällskap,
denne skyndade att draga sig tätt utmed en vägg, under det att
han gjorde tecken åt damerna att följa hans exempel samt yttrade:
"Respekt för bördorna". Men fastän detta visserligen var ett
vackert drag hos Napoleon, kan han dock icke för någon del
fritagas för den svåra anklagelsen, att ha onödigtvis pålagt andra
tunga bördor. Bättre än Napoleon uttrycker Paulus denna sant
mänskliga tanke: "Bären hvarandras bördor, så fullborden I Kristi
lag." Att respektera bördorna kräfver den vanligaste form af
artighet, men att bära hvarandras bördor är det bästa beviset
på kristligt sinnelag. Hvad vår tid behöfver, är män och kvinnor
som likna människosonen, som gick omkring och gjorde väl, hvars
lif var högsta idealet för mänsklig skönhet. Jesu blotta närvaro
var en välsignelse. Hans ord voro visdomens pärlor, hans
handlingar fria från själfviskhet, och hans välgörenhet kräfde af honoin
allt, ja äfven hans lif. Ett sådant offer förmår upplyfta de i
brottets djup nedsjunkna och bringa frälsning åt till och med
fienderna. Vår förnämsta täflan borde i denna själfviska och
tvifvelsjuka tid vara att komma detta ideal närmast. Då kunna
vi göra största nytta här i världen Herren har plats och arbete
för oss alla som vilja tjäna. Det gifves en berättigad ärelystnad:
att göra det mesta och bästa af vårt lif. Är det icke prisvärdt
och skönt? Kristus var ingen specialist, hans tjänst sträckte sig
till alla och omfattade till sina verkningar hela världen. Han
var människans son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
