Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
26 December.
Ären, de lätt räknade, gå sin kos, och jag går den
väg jag aldrig återvänder.
Job. 16:22.
X ifvet är en väg, som ingen färdas mer än en gång, och de
genomlefvade åren äro milstolpar utmed denna väg. Än tycka
vi oss långsammare, än snabbare färdas förbi dessa milstolpar.
Det går så långsamt för oss som barn att blifva ynglingar och
från ynglingar män, liksom vore denna del af vägen, hvad
den ju också i viss mening är, en väg uppför; men hafva vi
väl hunnit till vägens krön, går det desto snabbare nedåt mot
dödsskuggans mörka dal. Om alla de lätt räknade åren heter
det ock, att de så hastigt gå sin kos, liksom flögo de bort. Om
sin etthundratioåriga lefnad sade patriarken Jakob: "Liten och
ond har min lefnads tid varit." Så långt lif blir dock ej mången
beskärdt, och de flesta önska det ej heller, ty möda; sorger och
bekymmer känneteckna vårt lif, då det varit som bäst. Våra
dagar förgå, våra planer, vårt hjärtas egendom, sönderslitas.
Öfver oss själfva och öfver vårt verk hvilar förgängelsen. Till
dödens portar fara vi ned, för att genom dem ingå till hvila i
grafven. Människan, af kvinna född, lefver en liten tid, full af
oro. Hon skjuter upp som ett blomster, vissnar och dör. Men
på den grönskande grafkullen, som döljer vårt stoft, växa dock
trons och hoppets evighetsblommor, som gifva förvissning om
en härlig uppståndelse till ett lif, hvaröfver döden ej eger någon
makt. Hvad vore vårt lif utan denna tro? Hvad vore vår
tillvaro, om den ej genomskimrades af ljuset från evighetens sköna
värld? Det vore en rök, som bortgick utan spår, en våg,
bullrande en liten tid, för att sedan gå till hvila, en fläkt, som droge
förbi, en ton som upphörde att ljuda. Öfver förgängelsen står
den evige och oförgänglige Guden, som skall skickliggöra oss
att uti evig oförgänglighet och skönhet skåda hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
