Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga småpojkar på de andra sätrarna hatade han
grundligt, ty de hade retat honom, medan han var liten. Fick
han se en af dem, då satte han strax af i fyrsprång efter
honom. Så blef det en underlig dans öfver stenar och
tufvor — småpojkarne före under skrik och gråt, bocken
efter med många krumsprång och kastningar med hornen.
Ofta föllo de omkull och slogo näsan i backen, så opp igen
för att springa och falla och springa, under det de
jämmerligt ropade om hjälp i sin stora nöd. Men bocken tänkte
bara på, att de hade gjort narr af honom och ville nu låta
dem smaka på hans stora krokiga horn. Om småpojkarne
icke lyckades komma inom lästa dörrar, så slutades det
alltid med, att han stångade en stor del af deras retfullhet
ur dem, ty han förlät sällan en oförrätt.
Småbarn brydde han sig aldrig om. Mot mig var han
utomordentligt vänlig, för jag gaf honom salt och flätade
hans präktiga skägg.
Han hade ingen lust att följa de andra kreaturen på
sätern. Därtill var han för stolt och själfständig. När han
var hungrig, gick han helt värdigt bort till björkdungarne.
När han var någorlunda mätt, vände han om hem igen och
lade sig och idislade på saltstenen, eller också hoppade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
