Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bocken hade nog varit så hungrig, att han inte kunde
stanna längre. Så snart han hade ätit sig mätt, skulle han
nog komma spankulerande fram ur skogen igen. Då skulle
han nog mer än gärna följa med det lilla stycke, som var kvar.
Det kunde nog också hända, att han icke tyckte om
gästabudskosten därborta vid Världens Ända. En bock var
ju icke skapad att äta våfflor med en hel hög grädde
emellan. Jag kunde då aldrig minnas, att mor hade gifvit honom
sådan mat. Ja, inte farmor heller, fast hon då brukade
sätta fram stora skålar fulla med långmjölk åt alla strykare,
som foro från Säter till Säter, och först och främst till alla
barn, som kommo på sätern till henne.
Ja, det var då allt bäst att vänta, det var då säkert.
Men timmarne gingo långsamt. Under tiden kunde det ju
vara roligt att se sig om litet på egen hand. Men jag
vågade icke gå långt bort från min reskamrat, som jag ännu
ansåg för min hjälpare och trofasta vän.
Ett stycke nedanför upptäckte jag en stor sten. Jag
tror nästan, att den var högre än säterboden.
»På den skall jag klättra upp,» tänkte jag. »Kanske
att jag då kan se Världens Ända.» Om jag gjorde det, då
var det nog bäst att vända om hem igen för den här
gången och resa ända fram en annan dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
